Litt fra baatturen

Solnedgang

En tradisjonell keralisk lunch

Slik saa det ut rundt oss under mesteparten av turen

Indier vet aa utnytte plassen effektivt

Backwaters

Etter to netters buss- og togreise kom vi endelig fram til Alappuzha i den kommunistiske (!) delstaten Kerala. Vi var begge ganske trotte etter all reising og alt folk overalt, saa vi ville ta det litt med ro naar vi kom fram. Vi flyktet derfor fra det hektiske bylivet og tok inn paa en saann:

For en liten slant hver fikk vi bo paa baaten (som hadde et ovre og nedre dekk) i 22 t. Til dette inngikk noen timers sightseeing i Keralas backwaters, samt en egen kokk som lagde frokost, lunch middag samt snacks til oss. Alt vi behovde gjore var aa ligge langflate paa soldekket og nyte utsikten. Herlig! Tiden gikk dessverre alt for fort, og det var med tungt hjerte at vi forlot baaten dagen etter.

I de to siste dagene har vi vaart i Kochi, Keralas hovedstad. Vi har ikke gjort saa mye spennende der forutom aa gaa rundt i Ernakulam (Kochi bestaar av mange oyer). Igjen var vi litt leie av bylivet, saa naa har vi flyktet til fjellet. Naermere bestemt til Munnar. Bussreisen hit tok knappe 5 timer der halve reisen var i oppoverbakke. Ikke lett for en utslitt lokalbuss. Vi kom oss i alle fall trygt fram og naa er vi ca. 1500 moh. og er omgitt av teplantasjer og naturreservat. Utrolig vakkert!

Med buss och tag till Kerala

Mycket har skett sen sist, sa har kommer en resume.

Fran Hampi tog vi alltsa ater igen nattbuss - denna gang med Bangalore som destination. Vi hade lite bradis nar vi bokade bussen, sa vi gjorde det genom en resebyra som sa att bussen skulle vara "bra". De forvirrande benamningarna pa bussarnas kvalite Indien gor det inte latt att veta vad som menas med just "bra". Den forra var ju ocksa "bra". Nar bussen anlande till busshallsplatsen blev vi valdigt overraskande. Bussen var verkligen bra! Bussen var en sa kallad "sleeper bus". Det innebar att den inte har nagra vanliga saten, utan istallet sma kupeer i tva etager. Jag hade fatt en dubbelkupe, som jag olyckligtvis skulle dela med en man fran Kanada som var atminstone dubbelt sa stor som mig. Men da det visade sig att Anne Marte fatt en singelkupe, bytte hon helt enkelt med kanadicken. Det var till allas gladje. Bussen var riktigt frasch och fin, sa vi sov gott hela natten. Pigga och glada traskade vi ut ur bussen nar busschaufforen vackte oss klockan halv sex pa morgonen...

Vi hade fatt var beskarda del av storstader i Indien tyckte vi, sa vi var inte eld och lagor over att spendera en hel dag i Bangalore. Nattaget skulle ga klockan tio pa kvallen. Aven denna gang blev vi mycket positivt overraskade. Bangalore visar ett Indien pa framkanten. I staden finns Indiens storsta IT-foretag, en massa moderna shoppingcenter, butiker och kafeer. Under dagen rorde vi oss mest i stadens modernare delar. Vi at lunch pa 13 vaningen i en skyskrapa, fyndade bocker och shoppade. Anne Marte kopte markesjeans for en tredjedel av Norge-priset! Det kandes nastan som att vara i en europeisk storstad. Som omvaxling fran all tempel- och fort-sightseeing gick vi pa Bangalores tekniska museum. Det var valdigt roligt. Trotta efter den ganska korta natten sa vagade vi oss inte pa de avancerade bitarna, utan spenderade den mesta tiden i "fun science"-avdelningen. Dar kunde man trycka pa knappar sa att lustiga saker hande och samtidigt fa fysikaliska fenomen forklarade for sig pa ett valdigt lattbegripligt satt. Ett intelligent lekland.

Fram mot kvallskvisten tog vi en rickshaw (trehjulig cykelmoped) mot jarnvagsstationen. Det var en aldre man med nastan obefintliga engelskakunskaper som korde oss. Resan skulle vara cirka 4 kilometer. Mopedtaxin gick pa taxameter, sa det skulle inte kosta mer an 50-60 rupees. Nar taxametern stod pa 70 rupees och omgivningen andrades fran hoghus till fruktstand och honsburar borjade vi ana orad. Var vi pa ratt vag? Snart visade det sig att chaufforen kort oss till fel jarnvagstation! Om det var med flit eller inte kommer vi aldrig att fa veta - men rickshawchaufforerna hor nog till Indiens mest opalitliga yrkesman. En snall man oversatte vara anklagelser och gjorde en overenskommelse med chaufforen - for ytterligare sextio rupees skulle han kora oss ratt. Vi hade inget val - klockan tickade och vi borjade fa brattom. Under tiden hade Bangalores trafiksituation kraftigt forsamrats och det var trafikstockning pa flera omraden. Med betydligt mindre marginal an beraknat nadde vi tack och lov anda taget i tid. Det var ingen rolig avslutning pa en bra dag, men tagresan gick i alla fall bra och vi ankom utvilade till Kochi.

Avlsutningvis vill vi ursakta for de obefintliga bilderna pa bloggen. Vart USB-minne har fatt virus sa vi kommer inte at bilderna. Virusproblemet ska inte vara omojligt att losa, men det maste kanske ske pa hemmaplan. Vidare vill vi gratulera Rickard som fyller 25 ar idag. Grattis! Hoppas du laser det har, annars tar vi tillbaks gratulationshalsningarna.

Hampi

Etter en turbulent, men overraskende bra bussreise kom vi oss helskinnet fram til Hampi.
Hampi er en ruinelagt by, en gang hovedstaden i det hinduistiske riket Vijayanagara. Det bodde ca. en halv million her mellom 1300 og 1500-tallet, men fikk en trist skjebne da byen ble angrepet av muslimer, som siden brente og odela store deler av byen. Siden da har Hampi nesten vaart ubebodd, det er stort sett bare turister som kommer hit (forst og fremst indiske turister).

Det er et veldig spesielt landskap her - hele omraadet bestaar av gigantiske steiner, bananplantasjer og templer. Som en miks av stonehenge og akropolis, bare hinduistisk.
Hittills har bare gaatt rundt i ruinene og maapt (måpe v2 (gj da. fra lty mopen 'gape') stirre uforstående med åpen munn m- av forbauselse).
Som jeg har nevnt tidligere er det masse indiske turister her, og de kommer hit for aa tilbe gudene. De offrer kokosnotter, blomster og penger til gudestatuene og gjor mange rare ritualer. Det er veldig vanskelig for oss aa forstaa deres religion, det virker som om alt kunne vaart hentet fraa en science fiction-roman. Det er i alle fall veldig fasinerende og spennende!

I morgen skal vi leie sykler igjen og se paa fler ruiner, saa gaar ferden videre sorover mot Kochi! (ikke med sykkel, men med - TADAM! - nattbuss).

Bussresa

Vi hade som sagt bokat biljett till nattbuss mellan Palolem och Hampi. En resa pa cirka 10 timmar. I Indien finns det flera olika klasser pa bussar. Den enklaste och billigaste klassen ar "Express bus". Det ar en buss som ar anpassad for cirka 30 sittande personer och 10 staende. I praktiken innebar det 37 sittande och 20 staende, plus nagra pa taket och eventuellt nagra som star pa bussens bakre kofangare och haller i sig i stegen som gar upp till busstaket.

Sedan finns ocksa "Deluxe bus" - en nagot modernare buss med ett platsbokningssytem. Deluxebussarna har ocksa faciliteter sasom:

Stolar dar ryggstodet ar fastlast till bakersta laget, vilket ger minimalt med benutrymme till personen bakom.
Markligt utplacerade stegar till sovplatserna ovanfor satena som gor att ingangen till satena ar blockerad.
Vindrutor av plexiglas som skallrar vid minsta ojamnhet i vagbanan.
Vresiga "bussvardar" som endast pratar hindi och verkar tro att det ocksa talas och forstas i skandinavien.

Men nu hade vi bokat i den basta klassen - "Luxury bus". Lyxbussarna ar nastan alltid av market Volvo. Gamla hederliga svenska volvo kan man ju lita pa, eller hur! Tillverkandet av bussen vi akte i maste tillhora ett av de morkaste kapitlena i Volvos historia. Volvo ar latin och betyder "jag rullar". En beskrivning av bussen vi akte med skulle snarare vara: jag hoppar och skuttar, later som ett propellerflygplan och luktar illa.

Busschaufforen korde som han ranat en bank och att bussen var hans flyktfordon. Hans tva kollegor, en biljettkontrollant och en man med mycket oklara arbetsuppgifter (kanske reservchauffor), oppnade en flaska med nagon form av indiskt brannvin cirka tjugo minuter efter bussens avresa. Jag vagade inte se efter vad de hade for sig efter det, men jag kunde i alla fall utan problem hora dem!

Hur som helst lyckades jag och Anne Marte mirakulost sova oss igenom nastan hela resan. Vi somnade inom en timme och vaknade relatitivt utvilade nar det var tio minuter kvar till Hampi. Det ar fortfarande ett mysterium hur vi lyckades, men vi ar glada over att bussresan blev sa mycket smartfriare an vad den kunde ha blivit!

Hej da Goa

I kvall sager vi adjo till Palolem och Goa och satter oss pa en nattbuss till Hampi - en ruinstad som verkar spannande.

Vi har haft fem enastaende dagar har. Forsta dagen spenderades pa stranden, dar vi lag utstrackta som valrossar och solade samt badade. Dag tva hyrde vi cyklar och cyklade till den narmaste lite storre platsen, Chaudi, for att fylla pa vara mobiltelefoner och ta ut pengar i bankomat. Nar jag skulle fylla pa min telefon, upptackte jag att den slutat fungera, sa jag investerade helt enkelt i en ny telefon - en Nokia som jag sparade i alla fall 500 kr pa att kopa har i Indien. Sedan kopte vi frukt och notter och cyklade tillbaks till stranden dar frukterna, under glada miner, fortardes. Det var vi som hade de glada minerna alltsa.

Dag tre steg vi upp i ottan och gick pa yogapass. Yogin var en indisk man runt de trettio, som verkade ha funnit meningen med livet. Det var kul, spannande och avslappnande. Resten av dagen blev en sol- och baddag. Stranden har ar fin och lugn, men tyvarr plagades vi av kvinnliga forsaljare som vandrar runt pa stranden dagarna i anda. De kommer fram till en och borjar prata, vilket ar bade trevligt och intressant. Har i Palolem har vi for forsta gangen haft konversationer med kvinnor. Det ar spannande att hora hur de har det och om deras liv, men tyvarr handlar allt om affarer, sa man kanner sig tvingad att kopa saker man inte behover nar de borjar visa fram sina grejer. Jag tyckte det var jobbigt att alltid bli stord och att dessutom fa skuldkanslor.

Dag fyra tagade vi raskt till grannstranden 700 meter bort, som i stort sett lag ode, med undantag fran cirka tjugotalet kor. Inga forsaljare i alla fall! Tyvarr borjade det att regna efter ett par timmar, sa vi begav oss tillbaka till hotellet. Nagra av korna foljde med oss.

Idag hyrde vi cyklar igen och trampade ivag cirka en mil norrut till en grannby. Den var anda mindre turistifierad an Palolem och hade en fantastisk fin strand. Rena rama paradiset. Det var en fin upplevelse att cykla omkring. efter vagarna. Vi sag kvinnor som bar pa papaya och meloner pa stora korgar pa huvudet och vi cyklade nastan pa en cirka 2 meter lang orm som ringlade sig over vagen! Tur att den inte gick till attack.

Nu sitter vi oljiga och avslappnade pa ett internetcafe. Oljigheten och kanslan av avslappning har troligtvis att gora med att vi nyss har varit pa ayurevedisk massage. Den var inte alls brutal, utan ganska mild - och oljig. Vi ska definitivt prova pa massage igen, men da kanske vi vill ha lite hardare tag!

Nu stundar Goas sista restaurangbesok, och sedan blir det en lang och skumpig natt till Hampi!

Palolem

For cirka 24 timmar sedan anlande vi till Palolem, med hoga forvantningar. Var bild av platsen stamde ganska val in pa hur det verkligen ar har. Goa, ar enligt var uppfattning, som en lightversion av Indien och Palolem har ganska fa invanare, sa det ar nastan lightlight. Det ar visserligen ar det ganska turistinriktat, men kommer inte alls i narheten av charterorter. Verkligen inte alls. Du kan sitta pa stranden utan att ha nagon narmare dig an 15 meter mitt pa dagen.

Det ar verkligen en idyll har med sandstrander och palmer. Idag har vi legat pa stranden och badat, med resultatet att AM blivit gyllenbrun och jag ar skar som en gris. Vi hittade ett bra och billigt hotell nara stranden, sa det lutar at att vi stannar har atmintone fyra natter totalt. Det vill saga tre till. Vi maste i alla fall stanna tills min tvatt har torkat, och den ar fortfarande blot efter att ha hangt pa tork i ett dygn. Det ar sa fuktigt har!

Nu ska vi ga pa en italiensk restaurang for lite omvaxlings skull.

Goa - Panaji

Etter to netters togreise er vi endelig i Goa, naarmere bestemt i Panaji som ligger i det sentrale Goa. Reisen nedover gikk overraskende bra. Paa strekningen Udaipur-Mumbai (16t.) hadde vi selskap av en trivelig inder som baade bydde paa indiske sotsaker og som fortalte oss litt om India. Deretter hadde vi drygt 7 timers ventetid i Mumbai. De forste 2-3 timene gikk med til aa reise fra den ene togstasjonen i Mumbai til den andre, og til aa laase inn bagasjen vaar paa sentralstasjonen. Det var lettere sagt enn gjort... Alt tar lang tid i India!
Begge var ganske skeptiske til Mumbai ettersom byen er saa enormt stor (16 millioner), saa vi torde ikke gjore annet enn aa finne en restaurant og sitte der. Maten var god, og vi kom oss trygt tilbake til togstasjonen. Derfra gikk reisen videre med nattog til Goa. Paa reisen dit hadde vi selskap av et danskt par som ogsaa var ute paa backpacking. Det var veldig trivelig! Tross all elendighet i India, er i alle fall togene veldig bra.

Panaji virker som en trivelig liten by, men vi er 'sugne' paa strandliv, saa i morgen reiser vi lenger sor til Palolem. Det skal vaare en uslipen diamant av en strand, og er visstnok ikke saa turistifisert enda.

Forsteinntrykket av Goa er at det er renere, mer strukturert og mer avslappet enn det vi har sett hittills.

Heta natter i Udaipur

Anne Marte har i stor sett aterhamtat sig fran sin sjukdom. Det ar vi mycket glada for. Olampligt nog har jag gatt och blivit sjuk istallet. Jag fick feber i gar natt - darav rubriken till etta inlagg. Det ar hur som helst ingen hog feber, sa jag klarar mig nog med livet i behall. Vi borjar vara lite less pa Udaipur nu. Under de fem dagarna vi har varit har, har vi inte just sett nagot pa grund av att vi inte orkat. I borjan var det inget problem - vi hade nastan sett oss matta pa tempel och borgar - men nu borjar det rycka lite i sightseeingmusklerna. Om jag ar pigg nog sa ska vi i alla fall ta en battur pa den vackra sjon imorgon och kanske spana in ett tempel som ligger runt hornet.

Igar bokade vi nya biljetter till Goa. Det var en ganska avancerad procedur, som forutom ifyllandet av diverse formularer ocksa inkluderade en langdragen runtslussning till i stort sett samtliga kontor Udaipurs jarnvagstation inrymmer - men det gick tillslut! Vi uppgraderade till 2:a klass pa var forsta reseetapp till Mumbai, sa i fall nagon av oss skulle vara lite risig pa avgangsdagen, sa behover vi inte aka i en kupe ala boskapsvagn. Sista biten ned till Goa blir i tredje klass, men det ska nog ga bra det ocksa. Vi aker pa torsdag!

Vi kopte sandaler pa en Reebok-butik har om dagen. Skorna kostade ungefar lika mycket som de hade gjort i Sverige, dvs. en formogenhet i Indien. Vi spenderade nastan 8000 rupier pa tva par sandaler och jag tror faktiskt att personalen high fiveade med varandra nar vi hade gatt ut ur butiken. Markesklader maste en enorm statussymbol i Indien. En Rebook-t-shirt kostar 1000 rupier, medan man kan fa en skraddarsydd skjorta for cirka 300. Nar vi gick genom staden med vara Rebook-pasar kande vi oss sa otroligt rika. En ganska olustig kansla, faktiskt. Sandalerna visade sig vara riktiga investeringar i alla fall.

Annars ar det inte sa mycket nytt under solen. Vi har vilat mycket idag och atit pa restaurang. Om formen tillater blir det sightseeing imorgon!

Litt bilder fra Jodhpur

Det finnes ikke soppelbotter i India. Folk hiver soppel overallt!


Nils ser utover Jodhpur som ogsaa gaar under navnet 'den blaa byen'.




Mehrangarh Fort

Nagon som har fatt Malaria?

I sa fall kan ni hamta medicin pa min hemadress i Umea. Det verkar som att jag glomde halva dosen. Dock var det inget problem att fa det kopt pa en av de otaliga apoteken har. 45 kr istallet for 300 for ett paket. Jag passade pa att shoppa lite receptfri antibiotika ocksa, nar jag anda var i gang. Indien ar de de antibiotikaresistenta bakteriernas fanbarare.

Jag ar alltid svart under naglarna har. Efter en dag utomhus har man ett flortunt brunt lager av smuts pa kroppen. Pa avstand forvandlas alla tutningarna till en slags musik. Varje fordon har sin egen frekvens. Idag bildade koren den forsta frasen i "Summer time", medan antydningar av blues alltid finns runt hornet.

Idag forsokte jag reklamera var biljett mellan Mumbai och Goa pa Udaipurs jarnvagsstation. Trots stationens storlek, var det inte latt att hitta ratt, da allt var skyltat pa hindi - ett sprak som ar mycket vanskligt att forsta sig pa for en svensk. Personal med bristfallig engelska slussade runt mig till alla mojliga rum. Nar jag till slut, tror jag, besokt samtliga salar och kontor, aterkom jag till den punkt dar jag borjade, och fick reda pa att det ar sondag och da kan man varken reklamera eller skaffa nya biljetter. Jag ska gora ett nytt forsok imorgon. Vi har bestamt oss for att ta tag, med samma rutt som den tidigare. Dvs; Udaipur - Mumbai, 7 timmar vantan i Mumbai och sedan Mumbai - Margao (Goas jarnvagsstation), darafter Margao - ev. Panaji dvs. sodra Goa.

Anne Marte mar battre nu, efter att ha sovit och vilat stora delar av dagen. Vi tror att vi ar redo att satta oss pa taget tisdag!

Kvar i Udaipur

Det blev ingen tagresa till Mumbai igar kvall. Natten till igar vaknade Anne Marte upp och var jatteyr (svimmel) och kunde knappt sta upp. Vi checkade ut fran hotellet och gick sedan till ett narbelaget cafe, dar Anne Marte kunde ligga och vila. Tillsammans med tva reseerfarna brittiska cafegaster kom vi fram till att det nog var hehydrering, vatskebrist, som orsakade problemet. Det ar ju valdigt varmt har, och man svettas mycket, men dricker bara flaskvatten som inte innehaller nagra mineraler eller salter alls. Jag kopte vatskeersattning som Anne Marte forsokte fa i sig, men det var svart att dricka sa mycket. Allt bara snurrade. Det blev inte battre fram mot kvallen, sa vi ringde en lakare som kom och undersokte henne. Han skrev ut nagra olika piller och sa att hon snart blir battre. Dock madde hon sa daligt da att vi valde att stalla in var tagresa till Mumbai som skulle ta oss vidare mot Goa nastkommande kvall. 16 + 13 timmar tag + 7 timmar i Mumbai kandes lite val haftigt nar hon knappt kunde ga och sta.

Nu har vi tagit in pa ett billigt hotell och sovit lange. Anne Marte borjar kanna sig battre, men vi blir nog har en stund till. Vi haller pa att fundera pa hur vi ska ta oss soder ut - tagen maste man boka ganska langt i forvag. Flyg kan vara ett alternativ, eller sa tar vi bade tag och buss och mellanlandar i stader pa vagen ned. Just nu har ingen av oss nagon lust med 29 h tag till Goa. Idag blir det nog bara att vila. Det finns ingen anledning att oroa sig i alla fall.

Pa aterhorande!

Udaipur

Naa er vi i Udaipur, som visstnok skal vaare en veldig romantisk by. I gaar gikk vi ned til vannet for aa see paa solnedgangen, men vi snudde fort da Nils trampet i en kubaasj.
Udaipur er en fin by, men begge begynner aa bli lei av all trafikk og all forurensning. Vi har ikke pustet inn frisk luft paa hele reisen!
I morgen kveld tar vi tog til Mumbai der vi skal vente noen timer, og deretter gaar reisen videre til Goa. Det gleder vi oss til! Da skal vi ligge paa stranden og bli massert.

Ellers har vi tatt massevis av bilder, men det tar saa utrolig lang tid aa laste dem opp paa bloggen, saa dere faar vaare taalmodige og vente.

Naa skal vi gjore et nytt forsok paa aa se paa solnedgangen!