Nar vi avklarat Kanchanaburi drog vi vidare till on Ko Samet. Forutom en kortare farjetur fran fastlandet involverade ditresan ocksa tre bussbyten. Sedan vi lamnat Indien overraskas vi alltid over hur smidigt och smartfritt logistiken loser sig. I Thailand liksom i Malaysia ar busstationerna valskyltade, och om man anda skulle forvirra sig sa finns det alltid nagon valvillig vagvisare nara till hands. I Indien fanns visserligen massvis med vagvisare, men fa av dem var speciellt valvilliga.
Ko Samet, ar som tidigare namnt, en riktig paradis-o som annu ar ganska orord och valbevarad. Inga svenskskyltade restauranger och mer strandarea per capita. Vi spenderade dagarna solandes och badandes och kvallarna avslappnandes pa uteplatsen till var bungalow (inte for att dagarna inte varit avslappnande nog). Fem natter och nastan lika manga bocker senare lamnade vi Ko Samet for att inta Bangkok.
Vi tog oss utan problem in till staden, aven om trafiken flot pa ganska trogt. Fran bussterminalen tog vi en lokalbuss till stadsdelen Bang Lamphu. Strackan vi akte kan inte ha varit mer an en mil, men det tog oss over en timme att na varat mal. Vi bor nu i ett enkelt och billigt hotell valdigt nara ett livligt marknadsomrade dar allt mellan och himmel och jord kan inhandlas. I Bangkok finns det massvis med saker att gora. I gar akte vi in till stadens moderna centrum Siam Square, som bjod pa moderna byggnader och gigantiska varuhus. For att inte ater bli fastlasta i trafiken valde vi att ta oss dit med kanalbat och skytrain. Nagot annorlunda fardmedel kan tyckas, men bada utnyttjas flitigt av stadens pendlare. Att aka bat pa stadens floder gar inte bara snabbare an att aka buss, det ar ocksa ett fortraffligt satt att se staden pa.
I dag gick vi till Grand Palace som ar ett komplex av olika byggnader. Bland annat finns dar kungens gamla residens och ett beromt buddhatempel. Det var verkligen en makalos syn utan dess like. Overdadig arkitektur i en orgie av glitter, guld, farger, torn, spiror, statyer och buddha vet vad.
For de kommande dagarna har vi inte nagon detaljerad plan. Vi ska dock forsoka fa med lite mer sightseeing och marknader och givetvis ata annu mer fantastisk thai-mat!
onsdag 15. desember 2010
Kanchanaburi
Pga. av lunket vaar bestemte vi oss for aa forlate Phuket. Vi satte oss derfor paa en buss nordover til Kanchanaburi, vest for Bangkok. Kanchanaburi er en by med mye historie, dessverre av den tragiske sorten. Under 2. verdenskrig gav japanerne ordre om at det skulle bygges en jernbane mellom Thailand og Burma - gjennom et omraade som bestaar av av tett jungel, elver og fjell. Ingen lett oppgave med andre ord. Over 100 000 krigsfanger dode under de 16 maanedene det tok aa bygge jernbanen, derav navnet "Death Railway".
Under vaart opphold i Kanchanaburi var vi saa heldige at vi fikk med oss den aarlige lyd- og lysfestivalen til minne om krigsfangene. Festivalen som var ved den beromte broen over elven Kwai, var for anledningen belyst i alle regnbuens farger. I tillegg hadde den thailandske kongen bursdag samme dag, saa det ble en storslagen aften med baade lysshow og fyrverkeri.
Kongen er forresten en veldig kjaar mann blandt det thailandske folket. Overalt hvor man gaar eller kjorer ser man store portetter av ham, og noen har tom. t-skjorter med teksten "long live our beloved king". Det mest patriotiske er likevel nasjonalsangen som spilles paa offentlige steder hver morgen og kveld. Da reiser alle seg opp og er helt musestille til sangen er over. Det er et ganske heftig syn paa de ellers travle stasjonene.
Under vaart opphold i Kanchanaburi var vi saa heldige at vi fikk med oss den aarlige lyd- og lysfestivalen til minne om krigsfangene. Festivalen som var ved den beromte broen over elven Kwai, var for anledningen belyst i alle regnbuens farger. I tillegg hadde den thailandske kongen bursdag samme dag, saa det ble en storslagen aften med baade lysshow og fyrverkeri.
Kongen er forresten en veldig kjaar mann blandt det thailandske folket. Overalt hvor man gaar eller kjorer ser man store portetter av ham, og noen har tom. t-skjorter med teksten "long live our beloved king". Det mest patriotiske er likevel nasjonalsangen som spilles paa offentlige steder hver morgen og kveld. Da reiser alle seg opp og er helt musestille til sangen er over. Det er et ganske heftig syn paa de ellers travle stasjonene.
mandag 13. desember 2010
Kort uppdatering
Det har inte blivit mycket skrivet pa sistone. Detta pa grund av att vi har legat som valrossar pa Ko Samets vita sandstrand. Ko Samet ar en relativt orord o som ligger ett par timmars resa fran Bangkok. Finns inte sa mycket mer att saga om det an att det har varit valdigt avkopplande och skont i de fem dagar vi stannat dar.
I dag har vi ankommit till resans sista stopp, namligen Bangkok. Forsta intrycket ar mycket positivt! En utforligare rapport kommer senare.
I dag har vi ankommit till resans sista stopp, namligen Bangkok. Forsta intrycket ar mycket positivt! En utforligare rapport kommer senare.
torsdag 2. desember 2010
Thailand
Efter det succeartade besoket pa nasapsreservatet atervande vi till Kota Kinabalu. Dar lade vi vara pannor i djupa veck och grubblade intensivt over varhan vi skulle ta vagen. Efter nastan tva dagars velande, researching och diskuterande foll tillslut valet pa Thailand. Darefter foljde ett lika intesivt velande och letande efter billiga flygbiljetter till olika destinationer i Thailand. En tidigt morgon vid tvatiden hittade vi antligen en bra rutt, varpa flygbiljetterna bokades.
Sa anlande vi till Phuket - Thailands turistmetropol, dar fler menyer finns upptryckta pa svenska an pa thailandska. Och visst ar det fantastiskt! Om man har flugit anda fran Sverige genom sex tidzoner sa kan man fa ata akta svensk rustik husmanskost lagad av svenska kockar, medan ens barn tittar pa Pippi Lagstrump-filmer i det svenska lekrummet. Vi har atit kottbullar med lingonsylt varje dag sedan vi kom hit. Synd bara att stranderna ar sa fina och att det ar sa varmt i vattnet - annars hade det ju varit som att bada i gamla hederliga Sverige.
I tre dagar har vi alltsa varit i turistorten Hat Kata - en smarre turistchock eftersom avsaknaden av kultur ar total. Vi har legat pa stranden och last och badat. Tyvarr har det varit mestadels mulet ute, sa nu har vi styrt kosan mot Phuket Town, som ar provinsen Phukets huvudstad. Harifran ska vi inom kort ta en buss till ett for tillfallet okant resemal. Det kan bli soder, det kan bli norr. Vi vill garna hinna uppleva de lite mer genuina delarna av Thailand, innan vi lamnar landet.
Vi har tagit in pa stans billigaste hotell och bor nu mer an halften sa billigt som i Hat Kata. Kul kuriosa ar att Leonardo DiCaprio har spelat in scener fran filmen "The Beach" i samma hotell. Kanske har han till och med varit pa varat rum. Vi kommer aldrig att fa veta...
Sa anlande vi till Phuket - Thailands turistmetropol, dar fler menyer finns upptryckta pa svenska an pa thailandska. Och visst ar det fantastiskt! Om man har flugit anda fran Sverige genom sex tidzoner sa kan man fa ata akta svensk rustik husmanskost lagad av svenska kockar, medan ens barn tittar pa Pippi Lagstrump-filmer i det svenska lekrummet. Vi har atit kottbullar med lingonsylt varje dag sedan vi kom hit. Synd bara att stranderna ar sa fina och att det ar sa varmt i vattnet - annars hade det ju varit som att bada i gamla hederliga Sverige.
I tre dagar har vi alltsa varit i turistorten Hat Kata - en smarre turistchock eftersom avsaknaden av kultur ar total. Vi har legat pa stranden och last och badat. Tyvarr har det varit mestadels mulet ute, sa nu har vi styrt kosan mot Phuket Town, som ar provinsen Phukets huvudstad. Harifran ska vi inom kort ta en buss till ett for tillfallet okant resemal. Det kan bli soder, det kan bli norr. Vi vill garna hinna uppleva de lite mer genuina delarna av Thailand, innan vi lamnar landet.
Vi har tagit in pa stans billigaste hotell och bor nu mer an halften sa billigt som i Hat Kata. Kul kuriosa ar att Leonardo DiCaprio har spelat in scener fran filmen "The Beach" i samma hotell. Kanske har han till och med varit pa varat rum. Vi kommer aldrig att fa veta...
torsdag 25. november 2010
Siste uken paa Borneo
Som dere kan se paa bildene under har vi sett mye rart i det siste. Etter fire dager i Semporna (og seks dykk paa Sipadan), forflyttet vi oss videre til jungelen i Sandakan, der vi besokte et rehabiliteringssenter for orangutanger. Paa senteret forberedes orangutangene paa det riktige livet ute i jungelen. Som publikum fikk vi vaare med paa to matinger. Maalet er saaklart at apene skal finne sin egen mat i skogen, og det ser det ut som at de har lyktes med. Av ca. 200 orangutanger i senteret (som var en stor regnskog), var det 2 som kom for gratis mat. Det var uansett et fasinerende syn - det er ingen tvil om hvor vi avstammer fra.
Dagen etter for vi til et annet reservat for neseaper. Ironisk nok var det eieren av palmoljeplantasjen som startet det hele. Under utbyggingen av plantasjen oppdaget han disse apene og innsaa hva han holdt paa aa gjore. Neseaper finnes bare paa Borneo, og hans plantasjer var i ferd med aa utrydde de siste eksemplarene. Heldigvis var han en samvittighetsfull mann og bestemte seg for aa la plantasjen gro igjen og heller aapne et reservat for apene. Og heldigvis for neseapene er de veldig produktive dyr. De lever i harem der alt gaar ut paa aa formere seg. Det er den med den storste nesen som blir den heldige hannen.
Naa er vi tilbake i Kota Kinabalu og planlegger siste del av vaar reise. Vi har hatt hoyt tempo her paa Borneo, og kjenner derfor for aa ligge paa stranden i noen dager. Det virker som at Thailand er en bra plass for saant, saa neste stopp blir Phuket!
Dagen etter for vi til et annet reservat for neseaper. Ironisk nok var det eieren av palmoljeplantasjen som startet det hele. Under utbyggingen av plantasjen oppdaget han disse apene og innsaa hva han holdt paa aa gjore. Neseaper finnes bare paa Borneo, og hans plantasjer var i ferd med aa utrydde de siste eksemplarene. Heldigvis var han en samvittighetsfull mann og bestemte seg for aa la plantasjen gro igjen og heller aapne et reservat for apene. Og heldigvis for neseapene er de veldig produktive dyr. De lever i harem der alt gaar ut paa aa formere seg. Det er den med den storste nesen som blir den heldige hannen.
Naa er vi tilbake i Kota Kinabalu og planlegger siste del av vaar reise. Vi har hatt hoyt tempo her paa Borneo, og kjenner derfor for aa ligge paa stranden i noen dager. Det virker som at Thailand er en bra plass for saant, saa neste stopp blir Phuket!
fredag 19. november 2010
Sibuan
Idag tog vi forsta dyket. Vi akte bat en halvtimme fran gudsforgatna Semporna till himmelriket - den lilla on Sibuan. Ons kritvita sandstrand och regnskogsbevuxna karna omges av turkost kristallklart vatten. Ett paradis! Jag tror nastan aldrig att jag har sett nagot vackrare.
De tva forsta timmarna gjorde vi en del ovningar med var instruktor (en mycket bra sadan). Det var inte busenkelt, men vi klarade oss bra. Sedan overgav vi Sibuans strand och dok ned bland korallreven. Det var helt otroligt! Vi stiftade ganska omedelbart bekanskap med en stor havsskoldpadda. Det var inte den enda fantastiska synen. Havet var fullt av farglada och fina fiskar.
Vi hann med tva dyk idag, innan vi akte tillbaka till Semporna. Imorgon blir det forhoppningsvis tre dyk pa nagon annan vacker plats. I overmorgon ska vi dyka pa dykarhimlens klaraste stjarna i Borneo - Sipadan. Det blir garanterat ett minne for livet.
De tva forsta timmarna gjorde vi en del ovningar med var instruktor (en mycket bra sadan). Det var inte busenkelt, men vi klarade oss bra. Sedan overgav vi Sibuans strand och dok ned bland korallreven. Det var helt otroligt! Vi stiftade ganska omedelbart bekanskap med en stor havsskoldpadda. Det var inte den enda fantastiska synen. Havet var fullt av farglada och fina fiskar.
Vi hann med tva dyk idag, innan vi akte tillbaka till Semporna. Imorgon blir det forhoppningsvis tre dyk pa nagon annan vacker plats. I overmorgon ska vi dyka pa dykarhimlens klaraste stjarna i Borneo - Sipadan. Det blir garanterat ett minne for livet.
torsdag 18. november 2010
Semporna
Vi har nu forflyttat oss i sydostlig riktning till staden Semporna. Om Borneo vore Noaks ark, så skulle Semporna vara dess gödselkällare. Sa varfor ar vi da har? Jo, for i rummet nast intill godelskallaren finns en av Noaks manga hemliga skattkammare.
Okej, nog med bibliska metaforer. Vi har tagit flyget fran Kota Kinabalu till Semporna (155.000 invanare), for att ta dykarcertifikat. En kort battur fran Sempornas hamn ligger namligen en av sydostasiens vackraste dykplatser - korallreven kring on Sipadan. Semporna daremot har ingenting som fortjanar att kallas vackert. Det ar smutsigt, alla butiker spelar vedervardig syntsliskig kommersiell dansmusik och befolkningen verkar till 65 % besta av irriterande tonarskillar i fula frisyrer samt "coola" klader. De stirrar pa oss hela tiden och ropar saker efter oss pa deras hemsprak. Fruktansvart irriterande. Staden ar faktiskt ett riktigt ratthal. Men, vi ar ju inte har for att utforska staden. Den ar bara en sten i skon, eller lampligare formulerat: en liten brannmanet i simfenan.
Vi kom hit igar efter en timmes flygtaxi fran flygplatsen. Vi delade taxin med ett trevligt par fran Dubai. Det enda otrevliga med den bilfarden var att det enda vi sag fran vagen var andlosa palmoljeplantager. Det var ocksa i stort sett det vi sag fran flygplansfonstret nar vi landade ocksa. Det ar sorgligt att se. En gang svingade sig orangutanger runt i de nu nedhuggna skogarna.
Idag borjade vi var dykningskurs. Vi har suttit fran morgon till kvall pa dykcentret och last teori. Inte sa spannande, men nodvandigt. I morgon ska vi ut i baten och ta forsta dyket. Det ser vi verkligen fram emot! Det blir fantastiskt!
Okej, nog med bibliska metaforer. Vi har tagit flyget fran Kota Kinabalu till Semporna (155.000 invanare), for att ta dykarcertifikat. En kort battur fran Sempornas hamn ligger namligen en av sydostasiens vackraste dykplatser - korallreven kring on Sipadan. Semporna daremot har ingenting som fortjanar att kallas vackert. Det ar smutsigt, alla butiker spelar vedervardig syntsliskig kommersiell dansmusik och befolkningen verkar till 65 % besta av irriterande tonarskillar i fula frisyrer samt "coola" klader. De stirrar pa oss hela tiden och ropar saker efter oss pa deras hemsprak. Fruktansvart irriterande. Staden ar faktiskt ett riktigt ratthal. Men, vi ar ju inte har for att utforska staden. Den ar bara en sten i skon, eller lampligare formulerat: en liten brannmanet i simfenan.
Vi kom hit igar efter en timmes flygtaxi fran flygplatsen. Vi delade taxin med ett trevligt par fran Dubai. Det enda otrevliga med den bilfarden var att det enda vi sag fran vagen var andlosa palmoljeplantager. Det var ocksa i stort sett det vi sag fran flygplansfonstret nar vi landade ocksa. Det ar sorgligt att se. En gang svingade sig orangutanger runt i de nu nedhuggna skogarna.
Idag borjade vi var dykningskurs. Vi har suttit fran morgon till kvall pa dykcentret och last teori. Inte sa spannande, men nodvandigt. I morgon ska vi ut i baten och ta forsta dyket. Det ser vi verkligen fram emot! Det blir fantastiskt!
Mount Kinabalu
Etter et par dager i byen Kota Kinabalu gikk ferden videre mot oyens store stolthet - Mount Kinabalu. Med sine 4095m er det sorostasias hoyeste fjelltopp. Maalet med besoket var saaklart aa bestige fjellet. I folge det vi hadde lest i guideboken og paa samtlige forum hadde vi en toff oppgave framfor oss. Listen paa nodvendig utstyr og klaar man behovde var narmest uendelig, noe vaar utrustning ikke var. Vaar magelfulle trening var ogsaa en faktor som gjorde oss litt nervose (med unntak av Nils som tok 3x12 armhevninger her om dagen). Vi var derfor ganske spente paa hvordan alt dette skulle gaa...
Ved inngangen til nasjonalparken ble vaar store frykt bekreftet - alle vi saa var utrustet med solide fjellklaar og dyrt utstyr. Vi folte oss virkelig malplasserte der sto vi med vaare utslitte joggesko og lille ryggsekk.
Forste etappe var 6km med en stigning paa ca. 1500m. Stien var bratt og fin, og rundt den vokste det tett regnskog. Da vi kom litt hoyere fikk vi ogsaa en fantastisk utsikt da vi befant oss over skyene. Det var en fryd aa gaa der og vi glemte fort alle de bekymringer vi hadde hatt tidligere. I tillegg hadde vi en guide som viste seg aa vaare en riktig gladlaks. Han underholdt oss med baade sang og artige kommentarer underveis. Etter drygt tre timer var vi framme ved basecampen som laa ca. 3200moh. Utpaa dagen drysset det paa med pesende folk, bla. noen av dem med alt for dyre fjellklaar. Det var et lite loft for vaar selvtillitt. Vi leide likevel vindjakker - noe som var nodvendig for neste etappe.
Etter en god middagsbuffee tok vi en tidlig kveld (kl. sju) og sovnet nesten med en gang.
Kl. halv to paa natten ringte vekkerklokken - det var tid for siste etappe. Vi slet oss opp av sengen og gikk mot matsalen der vi fikk servert frokost/nattmat. En time senere la vi paa vei mot toppen. Det var helt morkt ute og alt vi kunne se var det lille som hodelyktene vaare belyste. I motsetning til den forrige ettappen var det naa ingen vegetasjon og store deler av stien bestod av rep som vi holdt oss fast i. Det var helt stille og over oss lyste stjernehimmelen.
Vi visste at vi var relativt tidlig ute, saa vi forsokte aa gaa sakte for aa komme fram til toppen i passe tid for solnedgangen. Vi lyktes ikke helt med dette, og fikk staa paa toppen og vente en times tid innen solen steg opp. Da den omsider gjorde det var det fantastisk! Vi kunne se landskapet gaa fra bekkmorkt til skumring til dagslys.
Med lyset kunne vi ogsaa se alle de andre turgaaerne som okte i antall, saa vi begynte like gjerne nedstigningen. Den var ogsaa utrolig vakker, naa kunne vi se alt vi ikke saa paa tur opp. Nedstigningen var deriomot ikke saarlig snill mot knaarne. En mil med nedoverbakke sliter ganske hardt, men det var definitivt verdt det!
Ved inngangen til nasjonalparken ble vaar store frykt bekreftet - alle vi saa var utrustet med solide fjellklaar og dyrt utstyr. Vi folte oss virkelig malplasserte der sto vi med vaare utslitte joggesko og lille ryggsekk.
Forste etappe var 6km med en stigning paa ca. 1500m. Stien var bratt og fin, og rundt den vokste det tett regnskog. Da vi kom litt hoyere fikk vi ogsaa en fantastisk utsikt da vi befant oss over skyene. Det var en fryd aa gaa der og vi glemte fort alle de bekymringer vi hadde hatt tidligere. I tillegg hadde vi en guide som viste seg aa vaare en riktig gladlaks. Han underholdt oss med baade sang og artige kommentarer underveis. Etter drygt tre timer var vi framme ved basecampen som laa ca. 3200moh. Utpaa dagen drysset det paa med pesende folk, bla. noen av dem med alt for dyre fjellklaar. Det var et lite loft for vaar selvtillitt. Vi leide likevel vindjakker - noe som var nodvendig for neste etappe.
Etter en god middagsbuffee tok vi en tidlig kveld (kl. sju) og sovnet nesten med en gang.
Kl. halv to paa natten ringte vekkerklokken - det var tid for siste etappe. Vi slet oss opp av sengen og gikk mot matsalen der vi fikk servert frokost/nattmat. En time senere la vi paa vei mot toppen. Det var helt morkt ute og alt vi kunne se var det lille som hodelyktene vaare belyste. I motsetning til den forrige ettappen var det naa ingen vegetasjon og store deler av stien bestod av rep som vi holdt oss fast i. Det var helt stille og over oss lyste stjernehimmelen.
Vi visste at vi var relativt tidlig ute, saa vi forsokte aa gaa sakte for aa komme fram til toppen i passe tid for solnedgangen. Vi lyktes ikke helt med dette, og fikk staa paa toppen og vente en times tid innen solen steg opp. Da den omsider gjorde det var det fantastisk! Vi kunne se landskapet gaa fra bekkmorkt til skumring til dagslys.
Med lyset kunne vi ogsaa se alle de andre turgaaerne som okte i antall, saa vi begynte like gjerne nedstigningen. Den var ogsaa utrolig vakker, naa kunne vi se alt vi ikke saa paa tur opp. Nedstigningen var deriomot ikke saarlig snill mot knaarne. En mil med nedoverbakke sliter ganske hardt, men det var definitivt verdt det!
lørdag 13. november 2010
Singapore
Singapores storsta shoppingstrak
Alla shoppingcenter hade haftig arkitektur. Den har byggnaden var en av de mer spektakulara.
Utanfor ingangen till Gucci.
Hoppas de har en bra forsakring.
Annu ett imponerande byggnadsverk. Byggnaden visade sig innehalla flera etager med butiker och en stor biograf.
Kuala Lumpurs dyreliv
Kuala Lumpur har verdens storste "frittgaaende" fuglepark.
en smart selger fikk oss til aa betale for aa ta bilde med en slange rundt halsen . Som bonus fikk vi ogsaa vaare fuglestativ for to papegoyer.
Nils var tydeligvis mer bekvem enn meg.
Kuala Lumpur
Frokostmarked
Kompleks Dayabumi, oljeselskapet Petronas gamle hoykvarter (naavarende hoykvarter er Petronas Twin Towers).
Det er ogsaa en gigantisk bygning! Om dere ser noye etter kan dere se oss i speilbildet.
Petronas twin towers
Bedre sent enn aldri: her kommer noen bilder fra Munnar (India)
Naar Nils kommer hjem skal han soke om medlemskap i Hells Angels...
Teplantasjer
Teplukkere
Slik saa det ut overalt!
Det var bare kvinner som arbeidet paa plantasjene
fredag 12. november 2010
Nils har bokat flygbiljett hem
Ja, tyvarr ar det sa. Jag och Anne Marte kommer att skiljas at. Men inte an. Den 19:e december pa Arlandas flygplats!
Sedan sista uppdateringen har en del hant. Efter tva misslyckade forsok att ta oss upp i Petronas Towers (varldens 4:e hogsta byggnadsverk) i Kuala Lumpur, gav vi upp och akte istallet upp i varldens 4:e hogsta telekommunikationsmast, KL Tower. For att fa en av de efterfragade biljetterna till Petronas kravdes det att man borjade koa vid sex- sjutiden pa morgonen. Det skulle innebara uppstigning vid femtiden pa morgonen, och det tyckte vi var lite val tidigt. KL Tower ar bara 30 meter lagre an Petronas, men utkiksvaningen ar hundra meter hogre upp, sa vi tyckte det var ett battre alternativ.
Efter 4 natter i Kuala Lumpur satte vi oss pa en buss till staden Melaka. Melaka ar full av gamla byggnadsverk fran tiden da portugiserna harjade dar. Det som var mest spannande dar var dock sondagsmarknaden. Dar saldes allt mellan himmel och jord. Och for forsta gangen av forsaljare som lat en titta i lugn och ro och inte borjade forhandla om priser sa fort man kommit narmare standet an tre meter. Vi kopte en massa t-shirts och lite andra smagrejer. I Melaka sov vi pa det basta boendet hittills. Det drevs av tva killar i 25 - 30-arsaldern. Vandrarhemmet kandes mest som en fritidsgard. I "lobbyn" fanns en dator, en TV-soffa och ett valdigt enkelt kok. Te och kaffe var gratis och ibland kopte agarna med mat eller snacks som de bjod pa. De kandes inte som att de var managers, utan snarare vara kompisar.
Fran Melaka tog vi bussen till Singapore. Att aka buss i Malaysia ar inte lika aventyrligt som i Indien. Det gick helt problemfritt att ta sig fram. Singapore var en upplevelse! Toppmoderna shoppingstrak kantade med gigantiska shoppingcenter dominerade omradena vi rorde oss i. Inte nog med att shoppingcentrena var gigantiska - de hade ocksa narmast futuristiska exteriorer. Den enda nackdelen med Singapore var boendepriserna. Det var ganska dyrt att bo dar, varfor vi valde att bara stanna dar en natt. Foljande tva natter och dagar spenderade vi i Singapores grannstad, Johur Bahru som ligger vid gransen mellan Singapore och Malaysia.
Johor Bahru var en ganska ocharmig stad, och hade inte heller nagra speciellt billiga boendealternativ. Efter lite letande lyckades vi hitta ett ganska ruffigt dubbelrum pa ett ruffigt hotell. Rummet kostade oss 37 RM, vilket ungefar ar 75 kr - lite over var budget. Rummet hade varken toa eller dusch, men det fanns i korridoren utanfor. Nar jag skulle ga pa toa var det tyvarr upptaget. En stor kackerlacka hade redan ockuperat rummet! Vi fick dock inga insektsbesok pa rummet, vilket vi ar glada for.
Fran Johor Bahru tog vi i dag flyg till Kota Kinabalu pa Borneo. Av vyerna fran flygplansfonstret att domma har vi kommit till paradiset pa jorden. Om det verkligen ar paradiset pa jorden far ni veta om ni hanger kvar till nasta uppdatering!
Sedan sista uppdateringen har en del hant. Efter tva misslyckade forsok att ta oss upp i Petronas Towers (varldens 4:e hogsta byggnadsverk) i Kuala Lumpur, gav vi upp och akte istallet upp i varldens 4:e hogsta telekommunikationsmast, KL Tower. For att fa en av de efterfragade biljetterna till Petronas kravdes det att man borjade koa vid sex- sjutiden pa morgonen. Det skulle innebara uppstigning vid femtiden pa morgonen, och det tyckte vi var lite val tidigt. KL Tower ar bara 30 meter lagre an Petronas, men utkiksvaningen ar hundra meter hogre upp, sa vi tyckte det var ett battre alternativ.
Efter 4 natter i Kuala Lumpur satte vi oss pa en buss till staden Melaka. Melaka ar full av gamla byggnadsverk fran tiden da portugiserna harjade dar. Det som var mest spannande dar var dock sondagsmarknaden. Dar saldes allt mellan himmel och jord. Och for forsta gangen av forsaljare som lat en titta i lugn och ro och inte borjade forhandla om priser sa fort man kommit narmare standet an tre meter. Vi kopte en massa t-shirts och lite andra smagrejer. I Melaka sov vi pa det basta boendet hittills. Det drevs av tva killar i 25 - 30-arsaldern. Vandrarhemmet kandes mest som en fritidsgard. I "lobbyn" fanns en dator, en TV-soffa och ett valdigt enkelt kok. Te och kaffe var gratis och ibland kopte agarna med mat eller snacks som de bjod pa. De kandes inte som att de var managers, utan snarare vara kompisar.
Fran Melaka tog vi bussen till Singapore. Att aka buss i Malaysia ar inte lika aventyrligt som i Indien. Det gick helt problemfritt att ta sig fram. Singapore var en upplevelse! Toppmoderna shoppingstrak kantade med gigantiska shoppingcenter dominerade omradena vi rorde oss i. Inte nog med att shoppingcentrena var gigantiska - de hade ocksa narmast futuristiska exteriorer. Den enda nackdelen med Singapore var boendepriserna. Det var ganska dyrt att bo dar, varfor vi valde att bara stanna dar en natt. Foljande tva natter och dagar spenderade vi i Singapores grannstad, Johur Bahru som ligger vid gransen mellan Singapore och Malaysia.
Johor Bahru var en ganska ocharmig stad, och hade inte heller nagra speciellt billiga boendealternativ. Efter lite letande lyckades vi hitta ett ganska ruffigt dubbelrum pa ett ruffigt hotell. Rummet kostade oss 37 RM, vilket ungefar ar 75 kr - lite over var budget. Rummet hade varken toa eller dusch, men det fanns i korridoren utanfor. Nar jag skulle ga pa toa var det tyvarr upptaget. En stor kackerlacka hade redan ockuperat rummet! Vi fick dock inga insektsbesok pa rummet, vilket vi ar glada for.
Fran Johor Bahru tog vi i dag flyg till Kota Kinabalu pa Borneo. Av vyerna fran flygplansfonstret att domma har vi kommit till paradiset pa jorden. Om det verkligen ar paradiset pa jorden far ni veta om ni hanger kvar till nasta uppdatering!
onsdag 3. november 2010
Kuala Lumpur
Snart lider det mot var andra natt i Malaysias huvudstad, Kuala Lumpur. Flygresan hit gick mycket smidigt. Kochis flygplats visade upp Indien fran dess renaste och folktommaste sida. Det kanske bara var kontrasterna som gjorde att vi upplevde det sa, for utanfor flygplatsbyggnaden stod massvis med indier och tryckte mot fonsterrutorna i vantan pa anlandande anhoriga. Man fick namligen bara ga in i sjalva byggnaden om man hade en flygbiljett.
Vi akte med AirAsia, ett lagprisflygbolag, men det var inga problem alls. Ett av de fraschaste och tystaste flygplanen vi akt i. Vi ankom till Kuala Lumpur kring midnatt. Aven denna gang mottes vi av en forvanansvart tom flygplats. Vi tog taxi fran flygplatsen till vart forbokade hotell. Redan vid taxihallplatsen markte vi stor skillnad mot for hur det sag ut i i Delhi nar vi ankom dit. Har var det organiserat. Taxibilarna stod pa ko, och man skulle ta den bilen som stod langst fram i kon. Var taxichauffor visste inte var hotellet lag, men gjorde sitt basta for att ta reda pa det - inte som i Indien, dar taxichaufforerna bara slapper av en dar de TROR att det eventuellt kan vara och sedan kor ivag sa fort som mojligt. Efter en halvtimmes korning pa trefilig motorvag ankom vi tryggt till hotellet, som var rent och fint. Sa rent har vi aldrig bott tidigare. Man kan alltsa konstatera att Malaysia verkar ha en betydligt hogre lagstaniva pa budgetboenden.
Idag har vi bekantat oss med staden. Pa morgonen bytte vi hotell till ett som var nagot billigare och inte fullt sa rent och fint, men anda mycket battre an de flesta stallena vi sovit pa hittills. Ett litet minus ar att rummet har delad toa och dusch, men det ar inget problem. Efter bytet har vi i stort sett bara rort oss omkring i Chinatown, stadsdelen dar vi bor. Vi har tittat pa skyskrapor, 1800 -talshus och hindutempler. Ikvall var vi pa chinatowns marknad dar stand efter stand stod uppradat saljandes imitationer. Piratkopior av Nike, Adidas, Converse, dyra klockmarken och Gucci-vaskor - you name it. Vi kopte varsit "markes"-armbandsur. Jag prutade ned min klocka fran motsvarande 260 kr till 50 kr. Bade jag och forsaljaren var ganska nojda. Forutom det har vi ocksa kopt exotiska frukter som vi aldrig atit forut. Jag kopte ocksa ett ror Pringleschips med sjogras-smak, nagot som jag markligt nog inte heller atit forut.
Sammanfattningsvis verkar Kuala Lumpur vara en fantastisk stad som vi ser fram emot att spendera ytterligare nagra dagar i.
Vi akte med AirAsia, ett lagprisflygbolag, men det var inga problem alls. Ett av de fraschaste och tystaste flygplanen vi akt i. Vi ankom till Kuala Lumpur kring midnatt. Aven denna gang mottes vi av en forvanansvart tom flygplats. Vi tog taxi fran flygplatsen till vart forbokade hotell. Redan vid taxihallplatsen markte vi stor skillnad mot for hur det sag ut i i Delhi nar vi ankom dit. Har var det organiserat. Taxibilarna stod pa ko, och man skulle ta den bilen som stod langst fram i kon. Var taxichauffor visste inte var hotellet lag, men gjorde sitt basta for att ta reda pa det - inte som i Indien, dar taxichaufforerna bara slapper av en dar de TROR att det eventuellt kan vara och sedan kor ivag sa fort som mojligt. Efter en halvtimmes korning pa trefilig motorvag ankom vi tryggt till hotellet, som var rent och fint. Sa rent har vi aldrig bott tidigare. Man kan alltsa konstatera att Malaysia verkar ha en betydligt hogre lagstaniva pa budgetboenden.
Idag har vi bekantat oss med staden. Pa morgonen bytte vi hotell till ett som var nagot billigare och inte fullt sa rent och fint, men anda mycket battre an de flesta stallena vi sovit pa hittills. Ett litet minus ar att rummet har delad toa och dusch, men det ar inget problem. Efter bytet har vi i stort sett bara rort oss omkring i Chinatown, stadsdelen dar vi bor. Vi har tittat pa skyskrapor, 1800 -talshus och hindutempler. Ikvall var vi pa chinatowns marknad dar stand efter stand stod uppradat saljandes imitationer. Piratkopior av Nike, Adidas, Converse, dyra klockmarken och Gucci-vaskor - you name it. Vi kopte varsit "markes"-armbandsur. Jag prutade ned min klocka fran motsvarande 260 kr till 50 kr. Bade jag och forsaljaren var ganska nojda. Forutom det har vi ocksa kopt exotiska frukter som vi aldrig atit forut. Jag kopte ocksa ett ror Pringleschips med sjogras-smak, nagot som jag markligt nog inte heller atit forut.
Sammanfattningsvis verkar Kuala Lumpur vara en fantastisk stad som vi ser fram emot att spendera ytterligare nagra dagar i.
mandag 1. november 2010
Farvel India
Naa naarmer det seg slutten av Indiaeventyret, og det med blandede folelser. Etter 42 dager kan man si at begynner aa bli kjent med India, men det er fortsatt mye som gjenstaar. India er alt Norge og Sverige ikke er. Vi har faktisk ikke kommet paa noen likheter i det hele tatt, men derimot noen artige fakta om India:
1. I trafikken: Man tuter for aa advare andre trafikanter om at man kommer, eller naar man vil kjore forbi noen. Det er ogsaa venstretrafikk, men det virker ikke som de bryr seg saa mye om hvilken side av veien man kjorer paa. Som en medpassasjer paa toget sa om trafikken i Delhi: "om jeg ikke bryter loven og kjorer paa rodt lys, er det garantert noen som kjorer paa meg bakfra. Det er en regel at man ikke folger reglene".
2. Det finns ingen soppelbotter! Folk hiver soppel der de vil, og tyr ofte til det enkleste som er aa hive soppla paa bakken nedenfor der de staar/kjorer. Det virker ikke som noen bryr seg om aa ha det rent. Verken inne eller ute.
3. Vil man sporre noen om veien maa man sporre flere personer ettersom alle peker uansett om de vet veien eller ikke.
4. Dyrelivet er vel integrert med menneskelivet. Kyr, hunder, gjeter mm. gaar lose overalt.
5. Det har hendt flere ganger at folk vil handhilse med oss og ta bilder av oss, men like ofte er det folk som vil at vi skal ta bilder av dem. Etterpaa vil de som oftest ha betalt for aa ha posert.
6. Alle stirrer som om de var uoppdragne unger. De gir seg ikke selv om de er helt bevisste over at vi vet at de stirrer.
7. Fattig som rik - alle har mobiltelefon.
8. Hotell/restauranter/butikker etc. ser ut til aa like aa ansette folk. Det er minst en ansatt per besokende uten at det er til stor hjelp. Enten saa er personalet slapt og du faar ingen hjelp selv om det er 10 ansatte der og 2 gjester. Eller saa faar man for mye hjelp og selgerne slenger opp tusen ulike ubrukelige ting som man ikke vil kjope.
I morgen flyr vi til Malaysia! Vi gleder oss!
Mot nya aventyr
Nu var det lange sedan sist. Vi har varit tvungna att prioritera var internettid at goromal, till exempel boka flygbiljetter och boka hotell i Kuala Lumpur. Ja, ni horde mig - biljetterna ar bokade. Imorgon lyfter vi mot okanda marker och anlander till Malaysias huvudstad kl 00.05 lokal tid. Vi ar lite spanda, men efter att ha kommit till dubbelt sa stora Dehli kl. fyra pa natten, sa tror jag anda att vi ar ganska val forberedda. Det kan val inte bli sa mycket varre i alla fall!
Sen sista raderna skrevs har, har vi bland annat varit i Munnar. Munnar ligger pa 1500 meters hojd over havet, omgardat av grongnistrande kullar tackta med teplantager. Ett sagolikt landskap. Om te hade haft en central roll i Sagan om ringen (Ringarnas herre), sa hade filmen garanterat spelats in i Munnar. Episkt! I den lilla stadens basarer saldes massvis med frukt, notter, kaffe, hemgjord choklad och naturligtvis ocksa te. Vi spenderade mycket tid med att bara ga runt dar. En annan dag hyrde vi scooter, alltsa en automatvaxlad motorcykel, och cruisade runt pa de vindlande bergsvagarna. Harligt! Vagarna far Norges bilvagar att varka bade flatare och rakare an landningsbanor, men vi tog det forsiktigt..
Vi tog sedan bussen den fem timmar langa turen tillbaka till Kochi. Bussen var ett dundrande fossil fran forntiden, vars busschauffor inte tvekade att trycka gasen i botten aven i de mest tvara kurvorna. Det gick i alla fall bra. Det var kolsvart ute, sa vi behovde i alla fall inte se hur det sag ut!
Tidigare nar vi varit i Kochi, har vi bott i stadsdelen Ernakulam som ar modern, trafikerad och ganska ocharmig. Denna gang stannade vi i stallet pa andra sidan kanalen, i Fort Kochi - en stadsdel som byggdes av portugiserna for mer an 500 ar sedan. Vilken skillnad det var! Fort Kochi bjod pa laga fina hus, lite trafik, vackra trad och kyrkor samt en lokalbefolkning med en mycket mer tillbakalutad attityd. Vi hittade ett hyfsat htell med bra lage. I Fort Kochi spenderade vi mycket tid med att bara ga runt langs gatorna, men vi besokte ocksa ett palats och en synagoga. Under 1500-talet flydde en batlast judar dit och bildade en forsamling som fortfarande finns kvar. Idag skickade vi hem lite klader och andra saker vi kopt har i Indien. Paketen skickas med bat och beraknas komma fram om cirka 40 dagar. Sa Allan och Siv: paketen ar adresserade till er, sa ni kommer att fa gora oss tjansten att hamta ut paketen. Men tjyvoppna dem inte! Fort Kochi var i alla fall en gemytlig upplevelse och en fin avrundning pa var indienresa.
I skrivande stund aer vi tillbaka i Ernakulam, som ligger lite narmare flygplatsen. Med paketen ivagskickade, kopte jag idag olampligt nog tre skjortor och ett par byxor i en och samma butik. Det var lite dalig tajming.
Att lamna Indien kanns bade sorgligt och lite skont men tiden ar inne!
Sen sista raderna skrevs har, har vi bland annat varit i Munnar. Munnar ligger pa 1500 meters hojd over havet, omgardat av grongnistrande kullar tackta med teplantager. Ett sagolikt landskap. Om te hade haft en central roll i Sagan om ringen (Ringarnas herre), sa hade filmen garanterat spelats in i Munnar. Episkt! I den lilla stadens basarer saldes massvis med frukt, notter, kaffe, hemgjord choklad och naturligtvis ocksa te. Vi spenderade mycket tid med att bara ga runt dar. En annan dag hyrde vi scooter, alltsa en automatvaxlad motorcykel, och cruisade runt pa de vindlande bergsvagarna. Harligt! Vagarna far Norges bilvagar att varka bade flatare och rakare an landningsbanor, men vi tog det forsiktigt..
Vi tog sedan bussen den fem timmar langa turen tillbaka till Kochi. Bussen var ett dundrande fossil fran forntiden, vars busschauffor inte tvekade att trycka gasen i botten aven i de mest tvara kurvorna. Det gick i alla fall bra. Det var kolsvart ute, sa vi behovde i alla fall inte se hur det sag ut!
Tidigare nar vi varit i Kochi, har vi bott i stadsdelen Ernakulam som ar modern, trafikerad och ganska ocharmig. Denna gang stannade vi i stallet pa andra sidan kanalen, i Fort Kochi - en stadsdel som byggdes av portugiserna for mer an 500 ar sedan. Vilken skillnad det var! Fort Kochi bjod pa laga fina hus, lite trafik, vackra trad och kyrkor samt en lokalbefolkning med en mycket mer tillbakalutad attityd. Vi hittade ett hyfsat htell med bra lage. I Fort Kochi spenderade vi mycket tid med att bara ga runt langs gatorna, men vi besokte ocksa ett palats och en synagoga. Under 1500-talet flydde en batlast judar dit och bildade en forsamling som fortfarande finns kvar. Idag skickade vi hem lite klader och andra saker vi kopt har i Indien. Paketen skickas med bat och beraknas komma fram om cirka 40 dagar. Sa Allan och Siv: paketen ar adresserade till er, sa ni kommer att fa gora oss tjansten att hamta ut paketen. Men tjyvoppna dem inte! Fort Kochi var i alla fall en gemytlig upplevelse och en fin avrundning pa var indienresa.
I skrivande stund aer vi tillbaka i Ernakulam, som ligger lite narmare flygplatsen. Med paketen ivagskickade, kopte jag idag olampligt nog tre skjortor och ett par byxor i en och samma butik. Det var lite dalig tajming.
Att lamna Indien kanns bade sorgligt och lite skont men tiden ar inne!
søndag 31. oktober 2010
Litt fra baatturen
Solnedgang
En tradisjonell keralisk lunch 
Slik saa det ut rundt oss under mesteparten av turen
Indier vet aa utnytte plassen effektivtmandag 25. oktober 2010
Backwaters
Etter to netters buss- og togreise kom vi endelig fram til Alappuzha i den kommunistiske (!) delstaten Kerala. Vi var begge ganske trotte etter all reising og alt folk overalt, saa vi ville ta det litt med ro naar vi kom fram. Vi flyktet derfor fra det hektiske bylivet og tok inn paa en saann:
For en liten slant hver fikk vi bo paa baaten (som hadde et ovre og nedre dekk) i 22 t. Til dette inngikk noen timers sightseeing i Keralas backwaters, samt en egen kokk som lagde frokost, lunch middag samt snacks til oss. Alt vi behovde gjore var aa ligge langflate paa soldekket og nyte utsikten. Herlig! Tiden gikk dessverre alt for fort, og det var med tungt hjerte at vi forlot baaten dagen etter.
I de to siste dagene har vi vaart i Kochi, Keralas hovedstad. Vi har ikke gjort saa mye spennende der forutom aa gaa rundt i Ernakulam (Kochi bestaar av mange oyer). Igjen var vi litt leie av bylivet, saa naa har vi flyktet til fjellet. Naermere bestemt til Munnar. Bussreisen hit tok knappe 5 timer der halve reisen var i oppoverbakke. Ikke lett for en utslitt lokalbuss. Vi kom oss i alle fall trygt fram og naa er vi ca. 1500 moh. og er omgitt av teplantasjer og naturreservat. Utrolig vakkert!
Med buss och tag till Kerala
Mycket har skett sen sist, sa har kommer en resume.
Fran Hampi tog vi alltsa ater igen nattbuss - denna gang med Bangalore som destination. Vi hade lite bradis nar vi bokade bussen, sa vi gjorde det genom en resebyra som sa att bussen skulle vara "bra". De forvirrande benamningarna pa bussarnas kvalite Indien gor det inte latt att veta vad som menas med just "bra". Den forra var ju ocksa "bra". Nar bussen anlande till busshallsplatsen blev vi valdigt overraskande. Bussen var verkligen bra! Bussen var en sa kallad "sleeper bus". Det innebar att den inte har nagra vanliga saten, utan istallet sma kupeer i tva etager. Jag hade fatt en dubbelkupe, som jag olyckligtvis skulle dela med en man fran Kanada som var atminstone dubbelt sa stor som mig. Men da det visade sig att Anne Marte fatt en singelkupe, bytte hon helt enkelt med kanadicken. Det var till allas gladje. Bussen var riktigt frasch och fin, sa vi sov gott hela natten. Pigga och glada traskade vi ut ur bussen nar busschaufforen vackte oss klockan halv sex pa morgonen...
Vi hade fatt var beskarda del av storstader i Indien tyckte vi, sa vi var inte eld och lagor over att spendera en hel dag i Bangalore. Nattaget skulle ga klockan tio pa kvallen. Aven denna gang blev vi mycket positivt overraskade. Bangalore visar ett Indien pa framkanten. I staden finns Indiens storsta IT-foretag, en massa moderna shoppingcenter, butiker och kafeer. Under dagen rorde vi oss mest i stadens modernare delar. Vi at lunch pa 13 vaningen i en skyskrapa, fyndade bocker och shoppade. Anne Marte kopte markesjeans for en tredjedel av Norge-priset! Det kandes nastan som att vara i en europeisk storstad. Som omvaxling fran all tempel- och fort-sightseeing gick vi pa Bangalores tekniska museum. Det var valdigt roligt. Trotta efter den ganska korta natten sa vagade vi oss inte pa de avancerade bitarna, utan spenderade den mesta tiden i "fun science"-avdelningen. Dar kunde man trycka pa knappar sa att lustiga saker hande och samtidigt fa fysikaliska fenomen forklarade for sig pa ett valdigt lattbegripligt satt. Ett intelligent lekland.
Fram mot kvallskvisten tog vi en rickshaw (trehjulig cykelmoped) mot jarnvagsstationen. Det var en aldre man med nastan obefintliga engelskakunskaper som korde oss. Resan skulle vara cirka 4 kilometer. Mopedtaxin gick pa taxameter, sa det skulle inte kosta mer an 50-60 rupees. Nar taxametern stod pa 70 rupees och omgivningen andrades fran hoghus till fruktstand och honsburar borjade vi ana orad. Var vi pa ratt vag? Snart visade det sig att chaufforen kort oss till fel jarnvagstation! Om det var med flit eller inte kommer vi aldrig att fa veta - men rickshawchaufforerna hor nog till Indiens mest opalitliga yrkesman. En snall man oversatte vara anklagelser och gjorde en overenskommelse med chaufforen - for ytterligare sextio rupees skulle han kora oss ratt. Vi hade inget val - klockan tickade och vi borjade fa brattom. Under tiden hade Bangalores trafiksituation kraftigt forsamrats och det var trafikstockning pa flera omraden. Med betydligt mindre marginal an beraknat nadde vi tack och lov anda taget i tid. Det var ingen rolig avslutning pa en bra dag, men tagresan gick i alla fall bra och vi ankom utvilade till Kochi.
Avlsutningvis vill vi ursakta for de obefintliga bilderna pa bloggen. Vart USB-minne har fatt virus sa vi kommer inte at bilderna. Virusproblemet ska inte vara omojligt att losa, men det maste kanske ske pa hemmaplan. Vidare vill vi gratulera Rickard som fyller 25 ar idag. Grattis! Hoppas du laser det har, annars tar vi tillbaks gratulationshalsningarna.
Fran Hampi tog vi alltsa ater igen nattbuss - denna gang med Bangalore som destination. Vi hade lite bradis nar vi bokade bussen, sa vi gjorde det genom en resebyra som sa att bussen skulle vara "bra". De forvirrande benamningarna pa bussarnas kvalite Indien gor det inte latt att veta vad som menas med just "bra". Den forra var ju ocksa "bra". Nar bussen anlande till busshallsplatsen blev vi valdigt overraskande. Bussen var verkligen bra! Bussen var en sa kallad "sleeper bus". Det innebar att den inte har nagra vanliga saten, utan istallet sma kupeer i tva etager. Jag hade fatt en dubbelkupe, som jag olyckligtvis skulle dela med en man fran Kanada som var atminstone dubbelt sa stor som mig. Men da det visade sig att Anne Marte fatt en singelkupe, bytte hon helt enkelt med kanadicken. Det var till allas gladje. Bussen var riktigt frasch och fin, sa vi sov gott hela natten. Pigga och glada traskade vi ut ur bussen nar busschaufforen vackte oss klockan halv sex pa morgonen...
Vi hade fatt var beskarda del av storstader i Indien tyckte vi, sa vi var inte eld och lagor over att spendera en hel dag i Bangalore. Nattaget skulle ga klockan tio pa kvallen. Aven denna gang blev vi mycket positivt overraskade. Bangalore visar ett Indien pa framkanten. I staden finns Indiens storsta IT-foretag, en massa moderna shoppingcenter, butiker och kafeer. Under dagen rorde vi oss mest i stadens modernare delar. Vi at lunch pa 13 vaningen i en skyskrapa, fyndade bocker och shoppade. Anne Marte kopte markesjeans for en tredjedel av Norge-priset! Det kandes nastan som att vara i en europeisk storstad. Som omvaxling fran all tempel- och fort-sightseeing gick vi pa Bangalores tekniska museum. Det var valdigt roligt. Trotta efter den ganska korta natten sa vagade vi oss inte pa de avancerade bitarna, utan spenderade den mesta tiden i "fun science"-avdelningen. Dar kunde man trycka pa knappar sa att lustiga saker hande och samtidigt fa fysikaliska fenomen forklarade for sig pa ett valdigt lattbegripligt satt. Ett intelligent lekland.
Fram mot kvallskvisten tog vi en rickshaw (trehjulig cykelmoped) mot jarnvagsstationen. Det var en aldre man med nastan obefintliga engelskakunskaper som korde oss. Resan skulle vara cirka 4 kilometer. Mopedtaxin gick pa taxameter, sa det skulle inte kosta mer an 50-60 rupees. Nar taxametern stod pa 70 rupees och omgivningen andrades fran hoghus till fruktstand och honsburar borjade vi ana orad. Var vi pa ratt vag? Snart visade det sig att chaufforen kort oss till fel jarnvagstation! Om det var med flit eller inte kommer vi aldrig att fa veta - men rickshawchaufforerna hor nog till Indiens mest opalitliga yrkesman. En snall man oversatte vara anklagelser och gjorde en overenskommelse med chaufforen - for ytterligare sextio rupees skulle han kora oss ratt. Vi hade inget val - klockan tickade och vi borjade fa brattom. Under tiden hade Bangalores trafiksituation kraftigt forsamrats och det var trafikstockning pa flera omraden. Med betydligt mindre marginal an beraknat nadde vi tack och lov anda taget i tid. Det var ingen rolig avslutning pa en bra dag, men tagresan gick i alla fall bra och vi ankom utvilade till Kochi.
Avlsutningvis vill vi ursakta for de obefintliga bilderna pa bloggen. Vart USB-minne har fatt virus sa vi kommer inte at bilderna. Virusproblemet ska inte vara omojligt att losa, men det maste kanske ske pa hemmaplan. Vidare vill vi gratulera Rickard som fyller 25 ar idag. Grattis! Hoppas du laser det har, annars tar vi tillbaks gratulationshalsningarna.
søndag 17. oktober 2010
Hampi
Etter en turbulent, men overraskende bra bussreise kom vi oss helskinnet fram til Hampi.
Hampi er en ruinelagt by, en gang hovedstaden i det hinduistiske riket Vijayanagara. Det bodde ca. en halv million her mellom 1300 og 1500-tallet, men fikk en trist skjebne da byen ble angrepet av muslimer, som siden brente og odela store deler av byen. Siden da har Hampi nesten vaart ubebodd, det er stort sett bare turister som kommer hit (forst og fremst indiske turister).
Det er et veldig spesielt landskap her - hele omraadet bestaar av gigantiske steiner, bananplantasjer og templer. Som en miks av stonehenge og akropolis, bare hinduistisk.
Hittills har bare gaatt rundt i ruinene og maapt (måpe v2 (gj da. fra lty mopen 'gape') stirre uforstående med åpen munn m- av forbauselse).
Som jeg har nevnt tidligere er det masse indiske turister her, og de kommer hit for aa tilbe gudene. De offrer kokosnotter, blomster og penger til gudestatuene og gjor mange rare ritualer. Det er veldig vanskelig for oss aa forstaa deres religion, det virker som om alt kunne vaart hentet fraa en science fiction-roman. Det er i alle fall veldig fasinerende og spennende!
I morgen skal vi leie sykler igjen og se paa fler ruiner, saa gaar ferden videre sorover mot Kochi! (ikke med sykkel, men med - TADAM! - nattbuss).
Hampi er en ruinelagt by, en gang hovedstaden i det hinduistiske riket Vijayanagara. Det bodde ca. en halv million her mellom 1300 og 1500-tallet, men fikk en trist skjebne da byen ble angrepet av muslimer, som siden brente og odela store deler av byen. Siden da har Hampi nesten vaart ubebodd, det er stort sett bare turister som kommer hit (forst og fremst indiske turister).
Det er et veldig spesielt landskap her - hele omraadet bestaar av gigantiske steiner, bananplantasjer og templer. Som en miks av stonehenge og akropolis, bare hinduistisk.
Hittills har bare gaatt rundt i ruinene og maapt (måpe v2 (gj da. fra lty mopen 'gape') stirre uforstående med åpen munn m- av forbauselse).
Som jeg har nevnt tidligere er det masse indiske turister her, og de kommer hit for aa tilbe gudene. De offrer kokosnotter, blomster og penger til gudestatuene og gjor mange rare ritualer. Det er veldig vanskelig for oss aa forstaa deres religion, det virker som om alt kunne vaart hentet fraa en science fiction-roman. Det er i alle fall veldig fasinerende og spennende!
I morgen skal vi leie sykler igjen og se paa fler ruiner, saa gaar ferden videre sorover mot Kochi! (ikke med sykkel, men med - TADAM! - nattbuss).
Bussresa
Vi hade som sagt bokat biljett till nattbuss mellan Palolem och Hampi. En resa pa cirka 10 timmar. I Indien finns det flera olika klasser pa bussar. Den enklaste och billigaste klassen ar "Express bus". Det ar en buss som ar anpassad for cirka 30 sittande personer och 10 staende. I praktiken innebar det 37 sittande och 20 staende, plus nagra pa taket och eventuellt nagra som star pa bussens bakre kofangare och haller i sig i stegen som gar upp till busstaket.
Sedan finns ocksa "Deluxe bus" - en nagot modernare buss med ett platsbokningssytem. Deluxebussarna har ocksa faciliteter sasom:
Stolar dar ryggstodet ar fastlast till bakersta laget, vilket ger minimalt med benutrymme till personen bakom.
Markligt utplacerade stegar till sovplatserna ovanfor satena som gor att ingangen till satena ar blockerad.
Vindrutor av plexiglas som skallrar vid minsta ojamnhet i vagbanan.
Vresiga "bussvardar" som endast pratar hindi och verkar tro att det ocksa talas och forstas i skandinavien.
Men nu hade vi bokat i den basta klassen - "Luxury bus". Lyxbussarna ar nastan alltid av market Volvo. Gamla hederliga svenska volvo kan man ju lita pa, eller hur! Tillverkandet av bussen vi akte i maste tillhora ett av de morkaste kapitlena i Volvos historia. Volvo ar latin och betyder "jag rullar". En beskrivning av bussen vi akte med skulle snarare vara: jag hoppar och skuttar, later som ett propellerflygplan och luktar illa.
Busschaufforen korde som han ranat en bank och att bussen var hans flyktfordon. Hans tva kollegor, en biljettkontrollant och en man med mycket oklara arbetsuppgifter (kanske reservchauffor), oppnade en flaska med nagon form av indiskt brannvin cirka tjugo minuter efter bussens avresa. Jag vagade inte se efter vad de hade for sig efter det, men jag kunde i alla fall utan problem hora dem!
Hur som helst lyckades jag och Anne Marte mirakulost sova oss igenom nastan hela resan. Vi somnade inom en timme och vaknade relatitivt utvilade nar det var tio minuter kvar till Hampi. Det ar fortfarande ett mysterium hur vi lyckades, men vi ar glada over att bussresan blev sa mycket smartfriare an vad den kunde ha blivit!
Sedan finns ocksa "Deluxe bus" - en nagot modernare buss med ett platsbokningssytem. Deluxebussarna har ocksa faciliteter sasom:
Stolar dar ryggstodet ar fastlast till bakersta laget, vilket ger minimalt med benutrymme till personen bakom.
Markligt utplacerade stegar till sovplatserna ovanfor satena som gor att ingangen till satena ar blockerad.
Vindrutor av plexiglas som skallrar vid minsta ojamnhet i vagbanan.
Vresiga "bussvardar" som endast pratar hindi och verkar tro att det ocksa talas och forstas i skandinavien.
Men nu hade vi bokat i den basta klassen - "Luxury bus". Lyxbussarna ar nastan alltid av market Volvo. Gamla hederliga svenska volvo kan man ju lita pa, eller hur! Tillverkandet av bussen vi akte i maste tillhora ett av de morkaste kapitlena i Volvos historia. Volvo ar latin och betyder "jag rullar". En beskrivning av bussen vi akte med skulle snarare vara: jag hoppar och skuttar, later som ett propellerflygplan och luktar illa.
Busschaufforen korde som han ranat en bank och att bussen var hans flyktfordon. Hans tva kollegor, en biljettkontrollant och en man med mycket oklara arbetsuppgifter (kanske reservchauffor), oppnade en flaska med nagon form av indiskt brannvin cirka tjugo minuter efter bussens avresa. Jag vagade inte se efter vad de hade for sig efter det, men jag kunde i alla fall utan problem hora dem!
Hur som helst lyckades jag och Anne Marte mirakulost sova oss igenom nastan hela resan. Vi somnade inom en timme och vaknade relatitivt utvilade nar det var tio minuter kvar till Hampi. Det ar fortfarande ett mysterium hur vi lyckades, men vi ar glada over att bussresan blev sa mycket smartfriare an vad den kunde ha blivit!
fredag 15. oktober 2010
Hej da Goa
I kvall sager vi adjo till Palolem och Goa och satter oss pa en nattbuss till Hampi - en ruinstad som verkar spannande.
Vi har haft fem enastaende dagar har. Forsta dagen spenderades pa stranden, dar vi lag utstrackta som valrossar och solade samt badade. Dag tva hyrde vi cyklar och cyklade till den narmaste lite storre platsen, Chaudi, for att fylla pa vara mobiltelefoner och ta ut pengar i bankomat. Nar jag skulle fylla pa min telefon, upptackte jag att den slutat fungera, sa jag investerade helt enkelt i en ny telefon - en Nokia som jag sparade i alla fall 500 kr pa att kopa har i Indien. Sedan kopte vi frukt och notter och cyklade tillbaks till stranden dar frukterna, under glada miner, fortardes. Det var vi som hade de glada minerna alltsa.
Dag tre steg vi upp i ottan och gick pa yogapass. Yogin var en indisk man runt de trettio, som verkade ha funnit meningen med livet. Det var kul, spannande och avslappnande. Resten av dagen blev en sol- och baddag. Stranden har ar fin och lugn, men tyvarr plagades vi av kvinnliga forsaljare som vandrar runt pa stranden dagarna i anda. De kommer fram till en och borjar prata, vilket ar bade trevligt och intressant. Har i Palolem har vi for forsta gangen haft konversationer med kvinnor. Det ar spannande att hora hur de har det och om deras liv, men tyvarr handlar allt om affarer, sa man kanner sig tvingad att kopa saker man inte behover nar de borjar visa fram sina grejer. Jag tyckte det var jobbigt att alltid bli stord och att dessutom fa skuldkanslor.
Dag fyra tagade vi raskt till grannstranden 700 meter bort, som i stort sett lag ode, med undantag fran cirka tjugotalet kor. Inga forsaljare i alla fall! Tyvarr borjade det att regna efter ett par timmar, sa vi begav oss tillbaka till hotellet. Nagra av korna foljde med oss.
Idag hyrde vi cyklar igen och trampade ivag cirka en mil norrut till en grannby. Den var anda mindre turistifierad an Palolem och hade en fantastisk fin strand. Rena rama paradiset. Det var en fin upplevelse att cykla omkring. efter vagarna. Vi sag kvinnor som bar pa papaya och meloner pa stora korgar pa huvudet och vi cyklade nastan pa en cirka 2 meter lang orm som ringlade sig over vagen! Tur att den inte gick till attack.
Nu sitter vi oljiga och avslappnade pa ett internetcafe. Oljigheten och kanslan av avslappning har troligtvis att gora med att vi nyss har varit pa ayurevedisk massage. Den var inte alls brutal, utan ganska mild - och oljig. Vi ska definitivt prova pa massage igen, men da kanske vi vill ha lite hardare tag!
Nu stundar Goas sista restaurangbesok, och sedan blir det en lang och skumpig natt till Hampi!
Vi har haft fem enastaende dagar har. Forsta dagen spenderades pa stranden, dar vi lag utstrackta som valrossar och solade samt badade. Dag tva hyrde vi cyklar och cyklade till den narmaste lite storre platsen, Chaudi, for att fylla pa vara mobiltelefoner och ta ut pengar i bankomat. Nar jag skulle fylla pa min telefon, upptackte jag att den slutat fungera, sa jag investerade helt enkelt i en ny telefon - en Nokia som jag sparade i alla fall 500 kr pa att kopa har i Indien. Sedan kopte vi frukt och notter och cyklade tillbaks till stranden dar frukterna, under glada miner, fortardes. Det var vi som hade de glada minerna alltsa.
Dag tre steg vi upp i ottan och gick pa yogapass. Yogin var en indisk man runt de trettio, som verkade ha funnit meningen med livet. Det var kul, spannande och avslappnande. Resten av dagen blev en sol- och baddag. Stranden har ar fin och lugn, men tyvarr plagades vi av kvinnliga forsaljare som vandrar runt pa stranden dagarna i anda. De kommer fram till en och borjar prata, vilket ar bade trevligt och intressant. Har i Palolem har vi for forsta gangen haft konversationer med kvinnor. Det ar spannande att hora hur de har det och om deras liv, men tyvarr handlar allt om affarer, sa man kanner sig tvingad att kopa saker man inte behover nar de borjar visa fram sina grejer. Jag tyckte det var jobbigt att alltid bli stord och att dessutom fa skuldkanslor.
Dag fyra tagade vi raskt till grannstranden 700 meter bort, som i stort sett lag ode, med undantag fran cirka tjugotalet kor. Inga forsaljare i alla fall! Tyvarr borjade det att regna efter ett par timmar, sa vi begav oss tillbaka till hotellet. Nagra av korna foljde med oss.
Idag hyrde vi cyklar igen och trampade ivag cirka en mil norrut till en grannby. Den var anda mindre turistifierad an Palolem och hade en fantastisk fin strand. Rena rama paradiset. Det var en fin upplevelse att cykla omkring. efter vagarna. Vi sag kvinnor som bar pa papaya och meloner pa stora korgar pa huvudet och vi cyklade nastan pa en cirka 2 meter lang orm som ringlade sig over vagen! Tur att den inte gick till attack.
Nu sitter vi oljiga och avslappnade pa ett internetcafe. Oljigheten och kanslan av avslappning har troligtvis att gora med att vi nyss har varit pa ayurevedisk massage. Den var inte alls brutal, utan ganska mild - och oljig. Vi ska definitivt prova pa massage igen, men da kanske vi vill ha lite hardare tag!
Nu stundar Goas sista restaurangbesok, och sedan blir det en lang och skumpig natt till Hampi!
mandag 11. oktober 2010
Palolem
For cirka 24 timmar sedan anlande vi till Palolem, med hoga forvantningar. Var bild av platsen stamde ganska val in pa hur det verkligen ar har. Goa, ar enligt var uppfattning, som en lightversion av Indien och Palolem har ganska fa invanare, sa det ar nastan lightlight. Det ar visserligen ar det ganska turistinriktat, men kommer inte alls i narheten av charterorter. Verkligen inte alls. Du kan sitta pa stranden utan att ha nagon narmare dig an 15 meter mitt pa dagen.
Det ar verkligen en idyll har med sandstrander och palmer. Idag har vi legat pa stranden och badat, med resultatet att AM blivit gyllenbrun och jag ar skar som en gris. Vi hittade ett bra och billigt hotell nara stranden, sa det lutar at att vi stannar har atmintone fyra natter totalt. Det vill saga tre till. Vi maste i alla fall stanna tills min tvatt har torkat, och den ar fortfarande blot efter att ha hangt pa tork i ett dygn. Det ar sa fuktigt har!
Nu ska vi ga pa en italiensk restaurang for lite omvaxlings skull.
Det ar verkligen en idyll har med sandstrander och palmer. Idag har vi legat pa stranden och badat, med resultatet att AM blivit gyllenbrun och jag ar skar som en gris. Vi hittade ett bra och billigt hotell nara stranden, sa det lutar at att vi stannar har atmintone fyra natter totalt. Det vill saga tre till. Vi maste i alla fall stanna tills min tvatt har torkat, och den ar fortfarande blot efter att ha hangt pa tork i ett dygn. Det ar sa fuktigt har!
Nu ska vi ga pa en italiensk restaurang for lite omvaxlings skull.
lørdag 9. oktober 2010
Goa - Panaji
Etter to netters togreise er vi endelig i Goa, naarmere bestemt i Panaji som ligger i det sentrale Goa. Reisen nedover gikk overraskende bra. Paa strekningen Udaipur-Mumbai (16t.) hadde vi selskap av en trivelig inder som baade bydde paa indiske sotsaker og som fortalte oss litt om India. Deretter hadde vi drygt 7 timers ventetid i Mumbai. De forste 2-3 timene gikk med til aa reise fra den ene togstasjonen i Mumbai til den andre, og til aa laase inn bagasjen vaar paa sentralstasjonen. Det var lettere sagt enn gjort... Alt tar lang tid i India!
Begge var ganske skeptiske til Mumbai ettersom byen er saa enormt stor (16 millioner), saa vi torde ikke gjore annet enn aa finne en restaurant og sitte der. Maten var god, og vi kom oss trygt tilbake til togstasjonen. Derfra gikk reisen videre med nattog til Goa. Paa reisen dit hadde vi selskap av et danskt par som ogsaa var ute paa backpacking. Det var veldig trivelig! Tross all elendighet i India, er i alle fall togene veldig bra.
Panaji virker som en trivelig liten by, men vi er 'sugne' paa strandliv, saa i morgen reiser vi lenger sor til Palolem. Det skal vaare en uslipen diamant av en strand, og er visstnok ikke saa turistifisert enda.
Forsteinntrykket av Goa er at det er renere, mer strukturert og mer avslappet enn det vi har sett hittills.
Begge var ganske skeptiske til Mumbai ettersom byen er saa enormt stor (16 millioner), saa vi torde ikke gjore annet enn aa finne en restaurant og sitte der. Maten var god, og vi kom oss trygt tilbake til togstasjonen. Derfra gikk reisen videre med nattog til Goa. Paa reisen dit hadde vi selskap av et danskt par som ogsaa var ute paa backpacking. Det var veldig trivelig! Tross all elendighet i India, er i alle fall togene veldig bra.
Panaji virker som en trivelig liten by, men vi er 'sugne' paa strandliv, saa i morgen reiser vi lenger sor til Palolem. Det skal vaare en uslipen diamant av en strand, og er visstnok ikke saa turistifisert enda.
Forsteinntrykket av Goa er at det er renere, mer strukturert og mer avslappet enn det vi har sett hittills.
tirsdag 5. oktober 2010
Heta natter i Udaipur
Anne Marte har i stor sett aterhamtat sig fran sin sjukdom. Det ar vi mycket glada for. Olampligt nog har jag gatt och blivit sjuk istallet. Jag fick feber i gar natt - darav rubriken till etta inlagg. Det ar hur som helst ingen hog feber, sa jag klarar mig nog med livet i behall. Vi borjar vara lite less pa Udaipur nu. Under de fem dagarna vi har varit har, har vi inte just sett nagot pa grund av att vi inte orkat. I borjan var det inget problem - vi hade nastan sett oss matta pa tempel och borgar - men nu borjar det rycka lite i sightseeingmusklerna. Om jag ar pigg nog sa ska vi i alla fall ta en battur pa den vackra sjon imorgon och kanske spana in ett tempel som ligger runt hornet.
Igar bokade vi nya biljetter till Goa. Det var en ganska avancerad procedur, som forutom ifyllandet av diverse formularer ocksa inkluderade en langdragen runtslussning till i stort sett samtliga kontor Udaipurs jarnvagstation inrymmer - men det gick tillslut! Vi uppgraderade till 2:a klass pa var forsta reseetapp till Mumbai, sa i fall nagon av oss skulle vara lite risig pa avgangsdagen, sa behover vi inte aka i en kupe ala boskapsvagn. Sista biten ned till Goa blir i tredje klass, men det ska nog ga bra det ocksa. Vi aker pa torsdag!
Vi kopte sandaler pa en Reebok-butik har om dagen. Skorna kostade ungefar lika mycket som de hade gjort i Sverige, dvs. en formogenhet i Indien. Vi spenderade nastan 8000 rupier pa tva par sandaler och jag tror faktiskt att personalen high fiveade med varandra nar vi hade gatt ut ur butiken. Markesklader maste en enorm statussymbol i Indien. En Rebook-t-shirt kostar 1000 rupier, medan man kan fa en skraddarsydd skjorta for cirka 300. Nar vi gick genom staden med vara Rebook-pasar kande vi oss sa otroligt rika. En ganska olustig kansla, faktiskt. Sandalerna visade sig vara riktiga investeringar i alla fall.
Annars ar det inte sa mycket nytt under solen. Vi har vilat mycket idag och atit pa restaurang. Om formen tillater blir det sightseeing imorgon!
Igar bokade vi nya biljetter till Goa. Det var en ganska avancerad procedur, som forutom ifyllandet av diverse formularer ocksa inkluderade en langdragen runtslussning till i stort sett samtliga kontor Udaipurs jarnvagstation inrymmer - men det gick tillslut! Vi uppgraderade till 2:a klass pa var forsta reseetapp till Mumbai, sa i fall nagon av oss skulle vara lite risig pa avgangsdagen, sa behover vi inte aka i en kupe ala boskapsvagn. Sista biten ned till Goa blir i tredje klass, men det ska nog ga bra det ocksa. Vi aker pa torsdag!
Vi kopte sandaler pa en Reebok-butik har om dagen. Skorna kostade ungefar lika mycket som de hade gjort i Sverige, dvs. en formogenhet i Indien. Vi spenderade nastan 8000 rupier pa tva par sandaler och jag tror faktiskt att personalen high fiveade med varandra nar vi hade gatt ut ur butiken. Markesklader maste en enorm statussymbol i Indien. En Rebook-t-shirt kostar 1000 rupier, medan man kan fa en skraddarsydd skjorta for cirka 300. Nar vi gick genom staden med vara Rebook-pasar kande vi oss sa otroligt rika. En ganska olustig kansla, faktiskt. Sandalerna visade sig vara riktiga investeringar i alla fall.
Annars ar det inte sa mycket nytt under solen. Vi har vilat mycket idag och atit pa restaurang. Om formen tillater blir det sightseeing imorgon!
søndag 3. oktober 2010
Litt bilder fra Jodhpur
Det finnes ikke soppelbotter i India. Folk hiver soppel overallt!
Nils ser utover Jodhpur som ogsaa gaar under navnet 'den blaa byen'.
Mehrangarh Fort
Nagon som har fatt Malaria?
I sa fall kan ni hamta medicin pa min hemadress i Umea. Det verkar som att jag glomde halva dosen. Dock var det inget problem att fa det kopt pa en av de otaliga apoteken har. 45 kr istallet for 300 for ett paket. Jag passade pa att shoppa lite receptfri antibiotika ocksa, nar jag anda var i gang. Indien ar de de antibiotikaresistenta bakteriernas fanbarare.
Jag ar alltid svart under naglarna har. Efter en dag utomhus har man ett flortunt brunt lager av smuts pa kroppen. Pa avstand forvandlas alla tutningarna till en slags musik. Varje fordon har sin egen frekvens. Idag bildade koren den forsta frasen i "Summer time", medan antydningar av blues alltid finns runt hornet.
Idag forsokte jag reklamera var biljett mellan Mumbai och Goa pa Udaipurs jarnvagsstation. Trots stationens storlek, var det inte latt att hitta ratt, da allt var skyltat pa hindi - ett sprak som ar mycket vanskligt att forsta sig pa for en svensk. Personal med bristfallig engelska slussade runt mig till alla mojliga rum. Nar jag till slut, tror jag, besokt samtliga salar och kontor, aterkom jag till den punkt dar jag borjade, och fick reda pa att det ar sondag och da kan man varken reklamera eller skaffa nya biljetter. Jag ska gora ett nytt forsok imorgon. Vi har bestamt oss for att ta tag, med samma rutt som den tidigare. Dvs; Udaipur - Mumbai, 7 timmar vantan i Mumbai och sedan Mumbai - Margao (Goas jarnvagsstation), darafter Margao - ev. Panaji dvs. sodra Goa.
Anne Marte mar battre nu, efter att ha sovit och vilat stora delar av dagen. Vi tror att vi ar redo att satta oss pa taget tisdag!
Jag ar alltid svart under naglarna har. Efter en dag utomhus har man ett flortunt brunt lager av smuts pa kroppen. Pa avstand forvandlas alla tutningarna till en slags musik. Varje fordon har sin egen frekvens. Idag bildade koren den forsta frasen i "Summer time", medan antydningar av blues alltid finns runt hornet.
Idag forsokte jag reklamera var biljett mellan Mumbai och Goa pa Udaipurs jarnvagsstation. Trots stationens storlek, var det inte latt att hitta ratt, da allt var skyltat pa hindi - ett sprak som ar mycket vanskligt att forsta sig pa for en svensk. Personal med bristfallig engelska slussade runt mig till alla mojliga rum. Nar jag till slut, tror jag, besokt samtliga salar och kontor, aterkom jag till den punkt dar jag borjade, och fick reda pa att det ar sondag och da kan man varken reklamera eller skaffa nya biljetter. Jag ska gora ett nytt forsok imorgon. Vi har bestamt oss for att ta tag, med samma rutt som den tidigare. Dvs; Udaipur - Mumbai, 7 timmar vantan i Mumbai och sedan Mumbai - Margao (Goas jarnvagsstation), darafter Margao - ev. Panaji dvs. sodra Goa.
Anne Marte mar battre nu, efter att ha sovit och vilat stora delar av dagen. Vi tror att vi ar redo att satta oss pa taget tisdag!
lørdag 2. oktober 2010
Kvar i Udaipur
Det blev ingen tagresa till Mumbai igar kvall. Natten till igar vaknade Anne Marte upp och var jatteyr (svimmel) och kunde knappt sta upp. Vi checkade ut fran hotellet och gick sedan till ett narbelaget cafe, dar Anne Marte kunde ligga och vila. Tillsammans med tva reseerfarna brittiska cafegaster kom vi fram till att det nog var hehydrering, vatskebrist, som orsakade problemet. Det ar ju valdigt varmt har, och man svettas mycket, men dricker bara flaskvatten som inte innehaller nagra mineraler eller salter alls. Jag kopte vatskeersattning som Anne Marte forsokte fa i sig, men det var svart att dricka sa mycket. Allt bara snurrade. Det blev inte battre fram mot kvallen, sa vi ringde en lakare som kom och undersokte henne. Han skrev ut nagra olika piller och sa att hon snart blir battre. Dock madde hon sa daligt da att vi valde att stalla in var tagresa till Mumbai som skulle ta oss vidare mot Goa nastkommande kvall. 16 + 13 timmar tag + 7 timmar i Mumbai kandes lite val haftigt nar hon knappt kunde ga och sta.
Nu har vi tagit in pa ett billigt hotell och sovit lange. Anne Marte borjar kanna sig battre, men vi blir nog har en stund till. Vi haller pa att fundera pa hur vi ska ta oss soder ut - tagen maste man boka ganska langt i forvag. Flyg kan vara ett alternativ, eller sa tar vi bade tag och buss och mellanlandar i stader pa vagen ned. Just nu har ingen av oss nagon lust med 29 h tag till Goa. Idag blir det nog bara att vila. Det finns ingen anledning att oroa sig i alla fall.
Pa aterhorande!
fredag 1. oktober 2010
Udaipur
Naa er vi i Udaipur, som visstnok skal vaare en veldig romantisk by. I gaar gikk vi ned til vannet for aa see paa solnedgangen, men vi snudde fort da Nils trampet i en kubaasj.
Udaipur er en fin by, men begge begynner aa bli lei av all trafikk og all forurensning. Vi har ikke pustet inn frisk luft paa hele reisen!
I morgen kveld tar vi tog til Mumbai der vi skal vente noen timer, og deretter gaar reisen videre til Goa. Det gleder vi oss til! Da skal vi ligge paa stranden og bli massert.
Ellers har vi tatt massevis av bilder, men det tar saa utrolig lang tid aa laste dem opp paa bloggen, saa dere faar vaare taalmodige og vente.
Naa skal vi gjore et nytt forsok paa aa se paa solnedgangen!
Udaipur er en fin by, men begge begynner aa bli lei av all trafikk og all forurensning. Vi har ikke pustet inn frisk luft paa hele reisen!
I morgen kveld tar vi tog til Mumbai der vi skal vente noen timer, og deretter gaar reisen videre til Goa. Det gleder vi oss til! Da skal vi ligge paa stranden og bli massert.
Ellers har vi tatt massevis av bilder, men det tar saa utrolig lang tid aa laste dem opp paa bloggen, saa dere faar vaare taalmodige og vente.
Naa skal vi gjore et nytt forsok paa aa se paa solnedgangen!
tirsdag 28. september 2010
mer Jodhpur
I gaar var vi paa Mehrangarh Fort, som er et av de storste fortene i India. Som de fleste andre fort og templer i India var det enormt og overdaadig. Alle vegger var dekortert med gull og fine maleri, og det fantes ulike rom til en hver anledning. Det saa ut som at det var tatt fra et eventyr, men det var faktisk i brukt fram til 50-tallet!
Etter aa ha utforsket fortet, for vi til turistkontoret for aa bestille bussbillett til Udaipur. De henviste oss videre til busstasjonen der ingen kunne engelsk... Etter en del 'bal' fikk vi til slutt bestillt billetter gjennom et privat busselskap. Saa i dag skal vi altsaa paa en 6/7 t. lang busstur til Udaipur. Vi er ganske spente paa hvordan bussturen blir. Man ser ofte proppfulle busser her, der folk maa staa for aa faa plass. Om de ikke faar flass i bussen, sitter de paa busstaket i stedet. Vi har i alle fall plassbilletter, men ingen AirCondition.
I gaar kjopte vi ogsaa indiske simkort. Det var ikke saa enkelt som man skulle tro. Jeg fikk fylle ut 6 ulike skjema, ta kopi av pass og visum, samt levere passfoto. I tillegg skulle de ringe til hotellet vaart for aa sjekke om vi snakket sant. Etter en time fikk vi endelig simkortene vaare, naa gjenstaar det bare aa aktivere dem, saa kan vi ringe hjem!
Naa skal vi spise lunch! Snakkes i Udaipur!
Etter aa ha utforsket fortet, for vi til turistkontoret for aa bestille bussbillett til Udaipur. De henviste oss videre til busstasjonen der ingen kunne engelsk... Etter en del 'bal' fikk vi til slutt bestillt billetter gjennom et privat busselskap. Saa i dag skal vi altsaa paa en 6/7 t. lang busstur til Udaipur. Vi er ganske spente paa hvordan bussturen blir. Man ser ofte proppfulle busser her, der folk maa staa for aa faa plass. Om de ikke faar flass i bussen, sitter de paa busstaket i stedet. Vi har i alle fall plassbilletter, men ingen AirCondition.
I gaar kjopte vi ogsaa indiske simkort. Det var ikke saa enkelt som man skulle tro. Jeg fikk fylle ut 6 ulike skjema, ta kopi av pass og visum, samt levere passfoto. I tillegg skulle de ringe til hotellet vaart for aa sjekke om vi snakket sant. Etter en time fikk vi endelig simkortene vaare, naa gjenstaar det bare aa aktivere dem, saa kan vi ringe hjem!
Naa skal vi spise lunch! Snakkes i Udaipur!
mandag 27. september 2010
enda fler aper + litt til
Med tåg till Jodphur
Tiden mellan var internetcafesession och att vi klev pa taget var en pars. Alla, verkligen ALLA, taxichaufforer skulle ha oss till att aka med dem. Vi han inte ens ga ut fran cafeet sa var de over oss. De ger sig inte heller nar man sager nej. Man maste saga nej, sen ignorera dem, sen saga nej igen, sen be dem lamna en i fred, och sen saga nej ett par fler ganger innan de ger sig. Vi lyckades i alla fall smita in pa ett snabbmatshak, dar vi bestallde Malai Kofta - vegetariska bullar, med okant innehall, i sas. Fantastiskt gott! Indiens "street food" gor en verkligen inte besviken. Aven om matstallena inte ser mycket ut for varlden, sa bjuder de allt som oftast pa kulinariska lackerheter. Okej, inte gourmetmat, men valdigt valdigt gott. Och billigt. Vi ater verkligen gott har!
Efter maten bar det av till tagstationen. Den var fylld med folk som lag och sov, stirrade pa oss eller kollade pa markliga indiska musikaler pa TV. Det ar verkligen obegripligt vart alla kommer ifran och vart alla ska. Vi var lite oroliga over hur tagresan skulle ga. Tagresan gick i alla fall valdigr bra. Vi hade liggvagn och sov gott fram tills taget, utan nagon som helst avisering, anlande till Jodphur. vid sextiden pa morgonen.
Jodphur ar en trevlig liten stad (ca. 800 000 inv.). Gamla stan ar malad i, nastan uteslutande, bla farg. Vi bor pa ett jattefint och charmigt hotell, som har bade pool och takterassrestaurant, dit vi snart ska. Vi ar jattenojda!
Idag har vi strosat omkring i staden. Anne Marte har kopt lite klader, och sen har vi ocksa kopt frukt - bananer, papaya och granatapplen. Dessa ska avnjutas pa terassen ikvall. Imorgon vantar utforskning av Jodphurs stora fort som ligger pa klipporna over oss. Naja, kort och gott har vi det valdigt bra just nu!
Den sista dagen vi hade i Jaipur, dvs. den dag forra inlagget publicerades, spenderade vi i stadens basarer. Det finns fantastiskt mycket fint dar! Allt ar otroligt billigt ocksa, men man maste pruta. Anne Marte har kopt en massa klader. Det ar roligt att ga omkring, men ocksa ganska jobbigt. Trafiken ar otroligt massiv. Bilar, cyklar, cykeltaxis, mopedtaxis, kor, folk pa asnor, hundar och inte minst fotgangare formligen valler fram pa gatorna. Den enda trafikregeln som finns verkar vara att tuta. Man skal alltid tuta om man ska, eller vill kora forbi nagon. Och sjalvklart vill ju alla det!
Nu ska vi ata middag!
Efter maten bar det av till tagstationen. Den var fylld med folk som lag och sov, stirrade pa oss eller kollade pa markliga indiska musikaler pa TV. Det ar verkligen obegripligt vart alla kommer ifran och vart alla ska. Vi var lite oroliga over hur tagresan skulle ga. Tagresan gick i alla fall valdigr bra. Vi hade liggvagn och sov gott fram tills taget, utan nagon som helst avisering, anlande till Jodphur. vid sextiden pa morgonen.
Jodphur ar en trevlig liten stad (ca. 800 000 inv.). Gamla stan ar malad i, nastan uteslutande, bla farg. Vi bor pa ett jattefint och charmigt hotell, som har bade pool och takterassrestaurant, dit vi snart ska. Vi ar jattenojda!
Idag har vi strosat omkring i staden. Anne Marte har kopt lite klader, och sen har vi ocksa kopt frukt - bananer, papaya och granatapplen. Dessa ska avnjutas pa terassen ikvall. Imorgon vantar utforskning av Jodphurs stora fort som ligger pa klipporna over oss. Naja, kort och gott har vi det valdigt bra just nu!
Den sista dagen vi hade i Jaipur, dvs. den dag forra inlagget publicerades, spenderade vi i stadens basarer. Det finns fantastiskt mycket fint dar! Allt ar otroligt billigt ocksa, men man maste pruta. Anne Marte har kopt en massa klader. Det ar roligt att ga omkring, men ocksa ganska jobbigt. Trafiken ar otroligt massiv. Bilar, cyklar, cykeltaxis, mopedtaxis, kor, folk pa asnor, hundar och inte minst fotgangare formligen valler fram pa gatorna. Den enda trafikregeln som finns verkar vara att tuta. Man skal alltid tuta om man ska, eller vill kora forbi nagon. Och sjalvklart vill ju alla det!
Nu ska vi ata middag!
Abonner på:
Innlegg (Atom)